Exakt det jag sökte

Idag var min första lediga lördag sedan jag flyttade hit. Till Floda. ÄNTLIGEN skulle jag få gå ned till Floda lilla centrum och insupa idyllen där nere! Sagt och gjort: efter frukosten sa yngste sonen:
-sa vi gå och köpa godispåse nu?
Och det skulle vi. Godisaffären har just flyttat in i det gamla lilla stationshuset vid tåget, i ny fräsch lokal, med nytt fräscht godis. Både sonen, modern och fadern - som tog sig nästan två hela timmar ledigt idag - köpte varsin påse :-)
Sedan skulle vi hämta ut kontanta medel till det lilla fiket vi drömt om att besöka, sedan i juni månad. Där vi hämtade ut pengar höll "Scandinavian Strings" (barnorkester) en violinkonsert som vi lyssnade till.
Vi vandrade sedan till Second Hand-butiken som håller öppet, i två olika lokaler, varje lördag. Sedan bevistade vi det lilla caféet i Aludden som vi alltså stått efter i fyra månader. För dem av er som sett kultklassikern "Livet på landet" (privat favvo) säger jag bara:
-det Chevy Chase med familj betalar de boende för att agera (idyll till max) för att få ut mesta möjliga för sitt hus för, vid försäljning, fanns här ofinansierat!
Inne i caféet kom vi till en annan värld, en annan tid. Violinisterna körde en extra konsert där inne och föräldrar och syskon trängdes med pensionärer som ideellt arbetar för caféet och second hand-butikerna. Vid vårt bord satt ett pensionerat par som var oerhört trevligt! Mannen skojade oupphörligt med Johannes och Johannes ömsom skrattade och ömsom blygdes av det hela. En kvinna kom med jämna mellanrum och fyllde på våra pyttesmå kaffekoppar och vi mumsade pensionärsbakade bakverk. Bakade på det gamla goda och kompakta sättet, ni vet.
Inne i salongen rymdes skratt och glädje och även ett byoriginal.
Johannes köpte en tavla på väggen till överpris: tavlan kostade 15:- men Johannes bjöd 20:- och på så vis har vi både med våra fikapengar och tavelpengar bidragit till "Världens barn"-galan ikväll och Aludden/Missionskyrkan i Floda kommer att stoltsera med 50.000:- inbetalade kronor i afton :-)
När Johannes köpt tavlan kom en gammal sjöbjörn fram och berättade att han vid 15 års ålder arbetat på just ett sådant skepp och gav glad i hågen Johannes en hel skopa kunskap om dessa stolta fartyg.
När pensionärsparet lämnade vårt bord hade de redan tillsett att Johannes fått det glas mjölk han ville ha och de hade klappat Johannes kind, min axel och skakat makens hand. De hade också sagt till Johannes vilken tur han har som har en så snäll mamma! :-)

Vad ska jag säga? Visst trodde och förväntade jag mig en idyll i Floda. Visst vet jag redan vilken sanslös skönhet trakten bjuder och vilka härliga backar trakten förärar mina allt starkare ben dag för dag. Men det går inte att drömma ihop eller fantisera ihop det vi njöt i förmiddags. Idyll, ett slitet ord för stämningen. För mig var det perfektion. Lite 50-tal sådär och nästan 40-tal till och med. Generationsmöten och musik tillsammans med hembakt och den omtanke insamling åt bättre behövande ger.
"Livet på landet" sa jag, "Morden i Midsomer" svarade maken ;-)
Ni förstår själva vad jag söker beskriva för er.

Sedan åkte maken till arbete. Efter en stund tillsammans jag känner vi väl behöver just nu.
Johannes och jag promenerade uppför hela vägen hemåt och stannade då och då och beundrade naturens skönhet. Alla de träd och all denna skog som fram till alldeles nyss bjöd flera nyanser av grönt bjöd nu desto fler nyanser av höst. I fjärran hörde vi motocrossbanans brummande. När vi kom hem var ljudet inte längre i fjärran utan alldeles intill, så vi gick dit för att titta. Häftigt att se de unga ha så roligt. I skogen, där vi stod och kikade, doftade det mossa, löv och träd - underbart. Jag kan ta mig tusan inte fatta att jag BOR så här. Att livet ÄR så här.
Bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0