By The Ocean

Nu har förste sjuke sonen insjuknat igen :-o Jovisst, J vaknade i natt magsjuk i omgång två - redan 2-3 dagar efter att han tillfrisknat från första sejouren...
SUCK.
Vilken historia det här blev. Hoppas innerligt att jag slipper round two i denna match.

Ute faller snön rejält tjock och det har visat sig bli en riktig bonus med att flytta hit: det är en annan klimatzon och när Göteborg har puder eller blask har vi tjock pulkavänlig SNÖ! Lycka, förstås, för en med stark känsla för snö. ;-)

Det är ändå en bra dag hemma sjuk och vabbande på en gång: snön faller som sagt och pojken leker. Jupp, så pigg är han trots allt. Hunden ligger vid mina fötter och på TV'n (endast som bakgrund som vanligt vid filmtittande) går en ny film pojken fått för sin hemmadag.

Jag som haft/har något utav min första ålderskris den här hösten och vintern försöker fånga tankarna i flykten. Hitta stämningarna och svara på frågorna. Ja, de är riktigt av Tomten-karaktär faktiskt. Inte har de alls blivit bättre av att maken lyst med sin frånvaro hela samma period. Jag saknar hans sällskap så det värker i hjärtat. Jag längtar till måndag då han kommer tillbaka till livet :-) Det ska bli skönt att hitta en ny "vardag" ihop med honom. Nu ska vi ju faktiskt hitta den vardag som ska vara vår här i huset, det har vi inte gjort sedan vi flyttade hit. Det är nu vi ska köra igång med mysiga utflykter till närområdena, spränga berget i trädgården, planera sommarens underbara romantiska utflykter genom Frankrike: via Paris och diverse vingårdar till Antibes med omnejd. I sommar ska vi känna palmernas susande i nacken, dricka gott vin och avnjuta riktig fransk cuisine!
Jag kan knappt tygla mig i denna väntan att komma igång med vårt liv igen. På en del sätt för första gången.
Det är bra.

Om jag pressar känslorna är det mycket frågeställningar som "ska jag aldrig få göra det?" och "ska jag missa den upplevelsen som jag drömt om?" som snurrat runt i huvudet. Hur man kan fundera så när man har ALLT, är en gåta. Nästan förmäten. Jag som nästan föraktfullt betraktat ålderskrisare eftersom jag varken haft 20-års- eller 30-årskris.

Kanske är det mest så att jag haft jour i ett halvår nu - bara måsten, inga nöjen?

Kanske är det så att det stora molnet som funnits i 18 år nu försvinner från horisonten helt, när A fyller 18, och då ska ju liksom allt bli KALAS. Dygnet runt?

Kanske är det det faktum ATT A fyller vuxen? Where does that leave me? (tur jag har en liten son också!)

Kanske är det bara en livsepok som ska till, för att man ska uppskatta de kommande åren till fullo?

Jag vet inte.

Detta vet jag:

-jag älskar min man. Jag är fortfarande fölälskad och kär i min man. Jag kunde aldrig valt en bättre.

-jag älskar mina underbara söner, mina juveler. Det bästa i mitt liv.

-jag älskar vårt hem, vår samlingspunkt. Jag trivs här och börjar redan rota mig i myllan.

-jag längtar efter att grilla i trädgården, att bygga altaner, att spränga berg, att bjuda hem goda vänner på grillfester

-jag längtar efter att se barnen bjuda hem sina vänner på grillfester

-jag längtar intensivt efter resan till Frankrike i sommar

-jag längtar efter att åka skidor en vinter, kanske i år, kanske nästa år?

-jag längtar efter resan till New York med min äldste son

-jag längtar efter att se samme son göra egen NY-resa med bäste polar'n

-jag längtar efter att se äldste sonen stega ut i livet: möta det, skapa det och ge ut till världen sin kraft och sitt engagemang (jovisst, samma driv som sin mor)

-jag längtar efter att se NY ihop med maken

-jag skulle älska en weekend i Rom med maken

-jag längtar efter några veckor i Miami med maken, visa honom godbitarna där

-jag skulle alls inte tacka nej till att följa med ett år på post-doc med maken till varm, exotisk plats

Jag skulle nog kunna hålla på länge och väl här, ser jag. Jag längtar nog ganska mycket

efter att leva. Leva ihop med min man, hela vårt gemensamma liv. Jag vill att "hålla andan" ska upphöra och vi börja leva igen. På nytt. Och för första gången.

40-årskrisen lever jag igenom. Förhoppningsvis är den färdig redan före jag fyller?!

HJÄRTEVÄRMARE: