By The Ocean

Idag var jag hemma med migrän. Jag somnade med huvudvärk, arbetande in i det sista, och vaknade således med migrän. Jag låg ett tag, förflyttade mig upp till övervåningen och en kaffekopp och efter några Eeze och vila kunde jag ge mig på at packa upp lådor. Två stycken, faktiskt. Nu har vi noll lådor kvar i sovrummet - alltid något! (desto fler i hallen dock).

Så. Klockan 20:15 kom jag hem från styrelsemöte. Då åkte maken till gamla lägenheten för att tömma det sista i förrådet och för att sedan svabba golvet i samma förråd. Han är där ännu...

Jaa, vad landade the dreaded nota på undrar stamläsare förstås.
Noll och nada. En parkeringsbot på 600:- som garanterat kommer att överklagas. Inte illa pinkat, om jag får säga det själv. Efter den där tidningsartikeln var vi rustade för det värsta....

Hurra.

Schupp! Det är nu klart - vi är härmed utflyttade ur lägenheten :-) (njäae, maken ska hämta de sista sakerna från förrådet ikväll och svabba av även det golvet men sedan så)!

Stolle, blev jag aldrig i går kväll. Jag satt på nålar och undrade varför klockan fick lov att hinna bli 21:30 före maken kom för att hämta mig. Jag såg för mig hur vi skulle börja med badrummet kring midnatt och kökets alla kvarvarande göromål. Väggar och dörrkarmar visste jag också återstod. Jag fick ont i magen, milt sagt. Till slut ringde jag sagde make som bara sa:
-Nej, dig hämtar jag inte. Du behöver inte komma - vi lägger inte tid på det, vi kör på nu.

Styvsonens fejs skulle jag tydligen vara glad att jag slapp se och frågor, slapp höra. Fick ett smakprov:
-Hur kan någon vilja att man gör så här ÄCKLIGT rent??????? (hahahaha!!! vad roligt)
Min store son som verkligen visat sig vara väldigt mogen senaste tiden klagade icke med en stavelse. Istället bar han tunga saker, ned till bil, upp igen, ned till bil. Från förråd och så städa, fila, städa. "Jag är hungrig" sa han visst ibland och då hörsammade maken och tog det muntra gänget till ömsom McDonalds och ömsom pizzeria...
Styvsonen drog senare till flickvän för övernattning och min son och min make städade till de kände att de närapå stupade. När klockan närmade sig två på natten intog de visst kaffe på någon mack. Mer vet jag inte om nattens städbravader.

Jag styrde över fokus från att vänta på att få slita till att börja arbeta istället: satt således och läste skräckroman i TV-soffan. Utanför var mörkret från en kolsvart trädgård. Läbbigt är bara förnamnet. I en lägenhet mitt i stan är man sällan mörkrädd. Jag läser i princip aldrig skräckromaner. Nu läste jag skräckroman ("Intrång" av David Morrell) OCH var mörkrädd som ett fä! Hunden fick inte lämna min sida och jag susade ned och låste ytterdörren.
"Om någon står i trädgården och kikar in ser jag inte det" tänkte jag om och om igen. Jovisst, fånigt!

Tjohej - nu är vi av med oket, länge leve uppackandet av lådor i nya hemmet!

Klockan närmar sig 21 söndag kväll och när många sätter sig i soffan och pustar ut inför kommande vecka, gör jag mig redo att bli upphämtad av maken för ett städpass i gamla lägenheten.

Johannes verkade behöva vara med en av sina föräldrar idag efter ca. 12 timmar med storebror igår. Han var liksom nedstämd och ledsen och ville just inte prata alls på morgonen. Vi beslöt då att jag är hemma med honom ett tag idag och båda pojkarna åker med till lägenheten istället.

Flyttstäd är inte kul. Inte alls. Man får ont i nacken, axlarna, huvudet och i ryggen. Man skrattar, som tur är, en hel del åt eländet när man ser det, som när maken hade slitit med spisen i x antal timmar och sedan lyfte ur glaset i ugnsluckan och där fann så mycket damm att det var häpnadsväckande... Då brast vi ut i gapskratt båda två. Vilken hjälplöshet: lägenheten har oss i sitt våld och bara presenterar nya arbetsuppgifter hela tiden.

Foton från olika flytt-bestyr-tillfällen kommer här:

Japp, i Floda.
Jag ÄLSKAR, ÄLSKAR, ÄLSKAR nämligen mitt nya hem hett. Och ett redan toppen liv blev ännu bättre.
Så ni vet.

Förra lördagen skrev jag det här:

"Jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser ett tegeltäckt tak. Ingen insyn, heller ingen utsikt. På lördag kväll om en vecka, om jag kommer åt att rapportera då, blir det en helt annan utsikt!"

Lördagen som följde (flyttkvällen) kom jag ihåg att se vad det var för utsikt - och jag fotade den till och med. Den ligger säkert förvarad i min mobil men jag kan inte ladda upp det nu tyvärr. Men utsikten var tallar, sol som silade sig genom tallbarren, alldeles lila ljung intill lite mer vinröd ljung på vårt berg och så fåglar som hoppade mellan träden, katter som kikade in nyfiket och jagade varandra och så hörde jag risslet som blir när björkarnas löv dallrar i en sakta bris.
Det var, without a doubt, en annan utsikt mot föregående lördags.

Over and out and back to work - fikarasten får vara över!

Jaaaaaaaaaaa! Hurrrrraaaaaaaa! :-)  :-D  :-D

Det är alla dessa ord som någonsin uppfunnits i positiva ordalag (bra, underbart, perfekt, mysigt, toppen, roligt, kul, fantastiskt, härligt - you get the picture) som finnes som passar bäst in på känslan nu. Vi har flyttat in i vad som, enligt mig, är bästa plejset på jorden. För oss. Jag trivs och jag vågar lova att vi faktiskt alla trivs. Mer eller mindre ;-)

Lördag, söndag och måndag har jag haft noll tillgång till dator eftersom helgen innebar flytt och inget internet finnes hemma ännu och för att jag under måndagen var med ledningsgruppen hela dagen.

Flytten är inte helt klar ännu, då diverse tjafs och krafs finns kvar i gamla hemmet och då vi till syvende och sist ska göra städningen själva. Jihaa...?!
Men den gick bra, flytten. Vi hade soligt väder, glada flyttkrafter, mysigt pizza-break som sig bör och slit och släp. Nu lever vi ånyo i flyttlådor och kliver över, snubblar på och letar efter saker i - diverse lådor.
"Var tusan finns DEN?" är väl inte en alltför ovanlig undran i dessa dagar!

Någon slags rapport:

- i köket ska bara en spegel laseras och sättas upp och en tavla hängas upp, sedan är det klart (ja, en matta ska köpas också) - nästan "check" alltså.
-i vardagsrummet ska alla tavlor hängas "när maken köpt de rätta krokarna", en MacGee-hylla skruvas ihop och en matta köpas - också nästan check. Med lite välvilja.
- i Antons rum ska hyllor upp och så ska han vara hemma så många timmar att han kan packa upp, och så ska han få en matta och fixa fondvägg. Ingen check här.
- i Alexanders rum ska det målas om och införskaffas en kontorsstol. Lite lagom check.
- i vårt sovrum ska det målas om och hängas upp gardiner och packas upp fler klädlådor. Halv-check.
- i Johannes leksakshörn (jo, det är så det blir/är - han sover hos oss men får leksakshörn under trappan) ska förvaring skaffas, fårskinn handlas och det skruvas upp lampa - ingen check alls - just nu har han leksaksrum i klädkammaren.
-nedre hall ska befrias från 6 miljoner lådor och småburkar, tofflor, smutstvätt och KRAFS. Galen check där inne. Tavlor ska upp också.
-övre hallen ska få ordning på sig i sina uppskruvade hyllor och få en matta och en tavla hängd. Lite check.
-övre badrummet ska få vitlaserade (återvinning känns bra!) hyllor och skåp och ett nytt duschdraperi. Bra check.
-nedre badrummet ska få ny golvhylla och vitlasering av hyllor/skåp. OK check.
-garaget ska donas om lite i. Också OK check.
-trädgården behöver massor av TLC! Men är ljuvlig precis som den är. Älskar-check till den....

Så har vi det och lever vi. Yngstingen älskar sin förskola, kompisarna och förskollärarna så alles gut där.

Jag njuter av varje sekund i hemmet och går och donar mest hela tiden, till jag stupar i säng och somnar inom 3 sekunder. Jag hinner inte alls sakna internet, det är sant. Då förstår ni.
Jag njuter av morgonpromenaderna med hunden, som tidigare var ett snabbt svep runt trafiken och in igen. Nu är beskådande av soluppgång till fåglarnas kvitter och frisk skogsluft. Jag träffar grannar som vallar sina hundar och Funkie får förtroendet att hälsa på hundarna - han är salig!

Styvsonen som gnällde över för litet rum ett tag kom igår och sa att rummet är perfekt och lagom stort nu när det har blivit möblerat och han känt in. Min store son har börjat träna på lokala gymmet som han cyklar till och tyckte det var visserligen litet men fräscht och bra. Och lille sonen stortrivs. Han skroderar ut när han känner för det och han hälsar på barn i området när vi passerar dem och han ränner upp och nedför trappan och ropar:
-Jag kommer alles sass!

Maken och jag vi njuter av hemmet. Vi har absolut kommit hem. Hem till Floda.

Nu när jag skrev det så sjönk det in lite grann: sista kvällen. Sista kvällen vi åt middag här, sista kvällen vi tillbringar aftonen i det vardagsrummet, sista kvällen vi sover i den här lägenheten!!!!
Och sista kvällen med fulla människor låtande utanför fönstret, på väg från sena spårvagnen eller kinesiska restaurangen.
S i s t a sista sista sista.

När jag scrollar omkring i den här bloggen som inleddes 20 juni med en stor förhoppning förundras jag över den resa som varit. Vår anticiperande förhoppning, väntan och längtan. Bekräftelse och ännu mer väntan. Inredning som kändes omöjlig och sedan mycket möjlig, förberedelser av alla de slag och sedan packning och sortering och smyg-flyttande. Imorgon kröns det hela med Det Stora Flyttlasset.

One for the books. Det behöver knappast påpekas!

(och som grädde på moset fick vi idag ett glädjande besked att en kär nära släkting också blivit med hus!)

Nej, nu ska de näst sista prylarna packas! (de sista packas när lilleman somnat)

Tiden rusar och vi med den: fram och tillbaka till huset i Floda och till förskolan. Med pojken i bilen, av med pojke vid förskolan, till huset, en kopp kaffe i trädgården, packar upp låda efter låda efter låda, maken hem efter fler lådor, jag fortsätter packa upp, kaffe igen i trädgården, lunch på köksgolvet eller vid diskbänken, hämta pojken, fortsätta packa upp, hem.

Jaaa, hurra!!! Idag gjorde jag det: drack kaffe i min egen trädgård - tre gånger :-D

-Det är muuuuusigt här!

Vi har hämtat nyckeln, glatt oss och njutit, lämnat och hämtat inskolningspojken, gått runt i huset och garaget med säljaren, farit med säljaren till banken i Lerum, fikat med säljaren på gammaldags konditori i Lerum, åkt tillbaka till Mölndal och så har jag jobbat i tre timmar (varit på en rundvandring med förvaltningschefen och två andra enhetschefer som är hyfsat nyanställda) och NU ska vi äntligen åka tillbaka till huset :-D

Hurra!!!!

Vad var nu första åtgärd? Allt på en gång! In i det rummet, in i det rummet, ut i trädgården, ut på balkongen....
Och så lunch i köket :-)

Nu ska vi tillbaka! Jag älskar hemmet och när jag för första gången besökte damrummet kändes till och med det rummet som "vår toa" ;-)

Jag är dödstrött - illamåendetrött - men kan inte tygla min inflyttningslust ändå!
Adjöken & see you later!

(kikar in och viskar)
I natt kunde vi inte sova någon av oss: som barn den 23 december! Idag är det nog världens bästa måndag: Johannes längtar till nya förskolan, där han idag ska vara en stund ensam för första gången. De ska också ta sina foton där idag när han är där :-)
Vi ska, under tiden han är där ensam, träffa säljaren i vårt hus och prata och skriva lite (och fota!) och sedan åker vi tre till bank i Lerum för att skriva på och faxa.

Det var klippt och stört omöjligt att sova natten till en sådan bästa-måndag. Jag försökte verkligen. Som vanligt, vid sådana nätter, somnade jag lite strax före klockan ringde. Men ingen suck höres för idag:

FÅR VI VÅRT HUS!!!!!!!!!!!!

:-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D  :-D 

Är det attans gott att dricka en öl och äta Saltiner med Marsvinsholms Herrgårdsost som är lagrad över 12 månader!
Bara så ni vet :-)

IDAG var det inte bara sista söndagen jag hörde de orden - det var sista gången alls. Och de sades, jajemen!

Nu är det halvtid i dagens packande och dags för lunch. Det är EN HALV dag till vi träder till vårt hus.
Det är FEM och EN HALV dag till lasset går.
Det är VECKA TVÅ av inskolningen som påbörjas.

Och i morgon träffar vi ta mig tusan säljaren för sista gången :-o
I morgon går vi tillsammans in i vårt första egna hus, stänger om oss och är hemma :-) Antagligen tjuter vi till lite också av glädje! Imorgon kan jag dansa runt i de olika rummen och snurra omkring hur jag vill - så som jag vill och velat ett bra tag nu ;-)

I MORGON. Jag trodde hela tiden det krävdes en tidsmaskin för att få säga de orden. Nu säger jag dem och någon form av tidsmaskin måste det ha varit.

Imorgon får vi nycklarna!! Fatta, fatta, fatta :-D Yiiihaaaaaaa!

Grannhuset som är till salu är försett med följande text:

"Vi (har) återigen erhållit förtroendet att kunna erbjuda ett bra boende på Nordåsen. Välhållet och ljust parhus med härligt läge och stor radhustomt gränsande mot skogen. 2 badrum och separat tvättstuga. Lugnt och barnvänligt område med bilfria skyddade gårdar. Garage i länga ingår i avgift. Välskött BR förening."

Bra ord.

Nu: packing hardcore for sure ;-)

I packningsbestyren ler jag när jag inser följande (vid rastdags):

När  treårige J somnar i soffan (efter mycket möda) snabbar jag mig för att passa på att se något på TV som jag väljer själv en liten stund. Adjöss, således, med "Jurassic Park" och "Pirates of the Caribbean" och i med "Lotta på Bråkmakargatan" i DVD:n :-) "Madicken" väntar också ifall rasten kommer att förlängas...

En bakvänd tid i livet!

Jag kan inte fatta detta - det pirrar massor i magen - en lördag och en söndag återstår och sedan kliver vi innanför nya väggar i eget hus. Alldeles alldeles eget.

Nyss var det juni och långt kvar, sedan var det semester och sedan var det augusti och till slut var flyttmånaden kommen. Rätt vad det var önskade jag att det skulle vara "bara 4 dagar kvar". Nu är det TVÅ DAGAR kvar och jag hinner inte med. Det går så fort så jag blir lite åksjuk på kuppen.

Det bästa av allt är att inget jobbande kommer in och stör min koncentration före vi träder in - det är två lediga helgdagar och sedan beger vi oss dit!
Pirr pirr och sug och knip och kittel i magen. En unik och speciell känsla. Det är så skönt att se fram emot något så himla mycket :-)

Undrar vad som blir "första åtgärd"? Kolla in sovrummet? Springa upp och ut i trädgården? Balkongen?
Inte vet jag - har aldrig köpt hus förut! Men snart nog vet jag, det och en hel del annat.

Vi har två nära grannar i nya huset: de vi ligger i par med och så de som har entrén mitt emot vår, som vi inte är i par med men som ligger oerhört nära. Våra trädgårdar åtskiljs endast av en gärdesgård. Det är de som ska flytta. De vars trädgård vi vill ha liknande som....

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/278414

De ropar ut sitt 50.000:- kronor över vår köpesumma och har samma standard som vi. De har mer iordninggjord trädgård och nyare vitvaror. Jag gläder mig och tycker ännu att vi gjort en bra affär!

Jo, idag var det dags. Att ta adjö av den gamla förskolan. Naturligtvis var det ytterst svårt (och lite omöjligt) att hålla tårarna borta. Jag hade köpt med god belgisk choklad till all personal på avdelningen och så fick de tre i Johannes ursprungliga personalgrupp varsitt brev som var ställt till dem tre.
I brevet stod det HUR glada vi är över dem och HUR mycket J och vi uppskattat dem. De är ju guld.

En milstolpe. Han har nu lämnat förskolan och tiden i Mölndal. Vår dröm om Toltorp förblev just det - en dröm. Det blev något annat som blev vår verklighet. En ny dröm besannades.

Efter att vi varit och fått nytt glas i bilrutan efter gårdagens inbrott, hämtade vi alltså vår son tillsammans och tog farväl av fsk. Sedan åkte J och jag hem och fikade och myser nu framför en favvofilm (läs Jurassic park). Helgen framför oss ligger inte öppen, den ligger fylld av packning och soptipps-sväng. Fylld även av någon slags plan för kommande vecka och det som ska klämmas in i den: inskolning, nyckelrekvirering, bankbesök för ordnande av köpet, min sväng till Mölndal för rundtur med förvaltningschefen, fraktande av lådor, uppackning av lådor, nypackning av lådor och ett föräldramöte. Vi ska beställa släpet till flytten, försöka tänka ut hur lördagen ska organiseras och så ska vi bara vara vettiga och nyttiga och handlingskraftiga hela helgen.
Går det, månne?

Så var vi på plats igen. Några foton:


Vi går från förskolan, jag vänder mig om och fotar. Mysig väg.


Vi går nu mot vårt blivande hem.


Man skådar de gröna husen...


En skylt som betyder massor :-)

Igår skolade maken in Johannes den första dagen. Idag var det min tur som var kommen.
Det blev en väldigt lyckad inskolningsdag! Johannes lekte och hade roligt med ett gäng jämnåriga barn och de var allihop duktiga och delade med sig och var sams och vänner. Personalen hade tagit fram sjörövarskeppet till J precis som de lovat och han lekte med det, villa Villerkulla och dinosaurier. De andra barnen tycktes dela dessa intressen, så allt var lajbans. Den sista stunden hämtade J - sin vana trogen - en hög med böcker som han satt och läste sporadiskt i. Han ville inte gå hem när vi skulle det och det bådar så gott! Det tyckte personalen också.
Han skuttade små hoppsasteg ut till grinden så mitt hjärta flög bredvid, lättat och glatt :-)

Sonen och jag promenerade sedan till vårt hus från förskolan, mest för att se hur lång tid det tar. Sex minuter tar det att vandra den lilla uppförsbacken dit, så jag gissar på fem minuter till förskolan på morgonen. Väl vid huset träffade vi säljaren, B, och han var sitt vanliga glada, vänliga jag. Han visade mig garaget och den kyl som står där som reserv. Han frågade också om vi ville behålla en rejäl och bred och alldeles ny förvaringshylla där inne och jag svarade "ja". Vi som hade tänkte köpa något liknande! Garaget var ordentligt tilltaget med god plats för lite utav varje, förutom bilen. Kalas!

Vi gick även in en snabb sväng för han skulle visa en annan sak och då passade jag på att kika in i klädkammaren: den vi hela tiden funderar över om vi ska göra tillfälligt rum åt J i. Marcus har envetet röstat ned det med motiveringen att det är för litet. Nu såg jag det dock tömt och det var som gjort för att ställa in J's säng där, lägga in en mjuk matta och sedan sätta vägglampor och en ljusslinga där. Jag tror vi gör det och försöker vänja honom vid att sova i eget rum while we're at it! Det är en bra grej att köra igång när man ändå byter hem.

Personalen på förskolan då, hur känns den? Den känns alla tiders! Är det inte galet att vi tycks ha sådan tur igen?!!
Lyckliga vi.
Några små mobilfoton kommer under senare kvällen.

Igår påbörjade maken och sonen inskolningen på plats i Floda! Idag är det dag två och min tur att vara med.

:-)
Jag älskar att äta framför datorn och bara surfa runt på det jag vill själv och skriva det jag vill och i övrigt vara alldeles tyst. Det gör jag nu. Ensam inne i mitt rum, lätt frysande (redan frysårstid på kontoret) och muntert leende ;-)

Idag tar en av nedräkningarna slut. Imorgon börjar vi minstings inskolning på den nya förskolan. Spännande. Vi hade i förväg bokat in att han ska komma dit klockan 14 (eller var det 15?) på ett besök första dagen, så fram till dess kan han vara i frid på sin "gamla" förskola.
Att fatta att det är sista veckan på den älskade förskolan, det är dock ett betydligt svårare kapitel - det hade väl behövt ett par års avskolning. Jag vill helst fortsätta gå dit och se E och E och deras härliga, glada sätt, varje morgon. Det hjälper upp min dag!
Men på fredag säger vi "no more". Då är det slut. The end of an era - om man vill vara dramatisk.
Fast det är inte helt slut utan vi har redan bestämt att favvofröknar kommer med J's kompisgäng hem till oss i Floda på besök under hösten, så de får se vart han tagit vägen och han får visa dem det. Jättebra idé av E!

0 dagar kvar, således, till inskolning av liten pojke.

En vecka kvar heute!!!! Exakt. Exactemente. Precisemont. Kanske.....
;-)
Koolt, hur som helst. En vecka and counting....

12 dagar till Da Big Move äger rum :-)
7 dagar till vi beger oss till Floda för att ta emot nyckeln och officiellt göra huset till vårt: invigt!
2 dagar kvar till inskolning börjar i Floda

Vilken nedräkning! Huvaligen vad den där ultrarapiden försvann i ett huj efter min lagda förbannelse.
Sometimes it works ;-)

Idag är det näst sista söndagen i Mölndal, för oss. Det verkar vara svårt för mig att greppa. Nästan lika svårt som det var att greppa att vi var husägare, när vi blev det. Att det återstår en arbetsvecka och en helg före vi kommer in i huset - ja, det känns nästan som någon Fantasy-berättelse eller dröm som man vaknar från.
Vi, hus, om en dryg vecka? Skulle inte tro det!
Likväl är det så.
Min kallhamrade (!) make ringde upp mig i fredags morse, när jag alls inte kunde prata eftersom jag satt på en bussresa med samtliga kollegor (nåja) på väg till Dalsland, och nästan grät :-o Snyftande sa han att det är SISTA fredagsmorgonen jag lämnar J på den här försolan till deras fredags-varm choklad-och-mackor-frukost (som sonen älskar). Sista. Idag. Det var han inte beredd på, sa han och kände sig ledsen och sorgsen.
Personalen är av oss älskad (faktiskt) på det stället, så visst smärtar det. En av favvolärarna har lovat dyrt och heligt att besöka oss i Floda, då hennes bror bor där, och det ska hon absolut få. Hon har varit en del av vår vardag och hon är så härlig, så hon är en del av vardagen vi inte vill vara utan helst. J älskar henne utan tvekan.
Sista här och där.
Tur att jag jobbar i Mölndal och på så vis blir kvar. Maken och sönerna kommer ju aldrig vara här mer, typ. Knepigt.

Sköna sistor blir:
-fyllona nere på gågtan
-narkomanerna
-att stänga fönstren för att kunna höra TV'n (motorväg, tåg, spårvagnar utanför fönstret)
-alla människor som trängs utanför ens dörr och därmed gör hundpromenaderna lite jobbigare
-oanonymiteten som blir efter 15 år på en ort som jag nu dessutom arbetar i

Efter idag återstår måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Sedan är inget sig likt mer.

Stort tack, det behövde jag just nu :-) Känns kanon :-)
Det kommer att bli bra med egentid - jag är säker på det.
Kram på er!!

Jupp, kollade just Pettson-almanackan i köket och då sög det till sådär pirrigt i magen: det är två helger kvar till vi får nyckeln och till vi flyttar! Det är tio dagar till vi hämtar nyckeln av nuvarande ägaren :-)
Himmel och hilfe.
Schhhhwupp, drar det i magen, bröstet och hjärtat.

Jag kommer nog inte sörja så mycket den här flytten heller. Jag tror nämligen alltid det, att jag kommer att sörja svårt det hem vi lämnar. Men det gör jag aldrig. Jag inbillar mig det trots att jag minns mina egna riktiga ord att "varje hem är ett drömhem eftersom man någon gång längtat och planerat inför flytt till det". Och så tror jag då att jag ska sakna det gamla massor - trots att vi flyttar till ett drömhem.

Alla som träffar mig och hör om flytten säger:
-Meeen då får du långt till jobbet! Ska du byta jobb nu då?

Fattar jag inte alls. Självklart ska jag inte byta jobb!! Jag ska inte byta liv, intressen, engagemang och personlighet bara för att vi köpt hus :-o Jag brinner för samma värden ännu och trivs med och älskar det jag sysselsätter mig med på dagarna. Wouldn't have it any other way.
Igår talade jag dock med en klok människa som först också frågade samma saker (nä, inte om jag skulle byta jobb!) och när jag svarade mitt vanliga:
-Jag ser restiden som hett efterlängtad egen-tid, då jag kan jobba, läsa, sova eller lyssna på musik och varva upp inför dagen och ned efter den.
DÅ sa hon:
-Jaa, när jag pendlade i tio år till xxxxxx så var det så att jag var en glad människa när jag kom hem. Jag hade lämnat arbetsdagen och jäkten och var glad och trevlig vid hemkomst!
Exakt så tycker jag verkar bra. Inte sura, jäktade Anna kommer hem, utan avrundade, kanske nyfikade och nylästa Anna stiger innanför dörren. Så ser jag mitt pendlande. Det går ju inte att se det på annat vis - vilka chanser skulle det då ha att kännas bra?

Åhhh, vad det ska bli ROLIGT! Hurra, hurra, hurra!!!!! :-D
Like I can't wait-roligt. Verkligen, sannerligen och absolut. Läser man i den här bloggen kan man ju börja undra...
Farhågor om ersättningar för slitage i HR varvas med funderingar kring hur jobbigt det är att packa, sortera och slänga. IRL gnälls det över oredan i hemmet, och ställs det in födelsedagsfiranden för att det inte går att vistas i kaoset.
Jo, visst kan man börja undra då!
Men - utan ALL tvekan - ser vi fram emot att flytta precis hur mycket som helst!

Eget hus, egen trädgård (med eller utan farmor i!), två gudabenådade badrum (dem behövde we the day before yesterday), balkong - ja allt är perfekt, underbart och kul. Lattjo lajbans kul. Alla dessa superlativer jag älskar och gjort mig (ö)känd för passar in här.
-Min förstfödde son
-Min man
-Min andrefödde son
-Huset
Där har ni dem: mitt livs stora wow!

Wow, wow, wow vad jäklarns roligt det ska bli att flytta till världens finaste gröna hus!
(there it is)

Yay!! Flyttmånaden är kommen :-) Nu räknar dagarna nästan sig själva:

- 8 dagar kvar till vi börjar inskolningen på nya förskolan
- 13 dagar kvar till vi får nyckeln
- 18 dagar kvar till det seriösa flyttlasset går

Tänk att det varken är år eller månader jag räknar här i min lilla light-dreamblogg! Inte heller veckor, utan just dagar.
Det känns koolt.