Helgen blev ännu bättre än väntat!

Underbar lördag då vännerna P & R var här och vi åt gott, och mycket, och hade roligt och med givande samtal. Vi bestämde mysiga resor vi ska göra tillsammans och det var så klart extra gott för hjärtat nu inför flytten. Vi må flytta från vännerna men inte från vänskapen :-)
Underbar kväll.

Söndagen innebar brunch hos vännerna P & P och också det alldeles förtjusande mysigt med spännande diskussioner, framtidsdrömmar och planer. Det var den perfekta avrundningen på veckan och omladdningen på en ny vecka.

Jag kan inte förneka att jag i bilen på väg hem idag tänkte att det är vansinne att vi flyttar ifrån allt det värdefulla vi har här. Men så är faktum. Jag får blinka bort tårarna och tänka på nya möjligheter kombinerat med gamla vänner och massor av besök hos oss i Ystad och av oss i Floda.

Oavsett hur oviss framtiden är, på så många sätt, är några saker säkra: bra jobb, gamla vänner idylliskt hem. Besök av våra kärakärakära vänner och att nytt okänt och ännu oupptäckt ligger öppet, framför. Man ångrar sällan saker man gör och om några år säger vi troligen "tänk om vi inte flyttat hit då hade inte x och x eller x hänt och vi hade känt x eller x". Ja, det är inte helt far fetched att tänka sig att vi säger så i alla fall!

TACK våra fantastiska vänner för att ni förgyllt vår helg - ni är ta mig tusan något utav det bästa som finns! :-)

En helg som en värmande filt

Helgen som väntar framför mig är en enda stor, värmande filt :-)
Imorgon kväll kommer våra goda vänner P & R med dotter, på middag och massor av gott vin och så samtal och skratt i parti och minut. Jag ser fram emot det så mycket och vet att i de samtalen kommer jag att vila ut och hämta kraft toch glädje. Riktigt goda och kära vänner har dessa kommit att bli.

Inte är det slut med det heller, denna helg!

På söndagen har vi blivit inviterade på brunch hos ytterligare två sådana där underbara vänner som man bara måste längta efter mest hela tiden :-) P & P med söner är det då som vankas och inte heller vid träffar med dem behöver man gå hem med ihålig själ ;-) Nej, det blir mening och skratt och inspiration.

En perfekt helg och ett gott balsam på min lite illa tilltygade själ, just nu.
Idag fick jag också veta något av en av dem, som gjorde mig hoppfull så det artar sig, kan man väl säga.

Jag ska släppa funderingarna inför framtiden, den här helgen, och fokusera på vila, njutning och återhämtning.

Jag önskar er alla en fin helg.

Vänskap

En god vän ringde nyss för att höra hur jag egentligen mår med vinterkräksjuka och så stora förändringar i mitt liv. Hon tyckte inte att jag varit mig riktigt lik, sist vi träffades.

Hon har rätt - jag ÄR mig inte riktigt lik, jag går igenom en svår sorgprocess och nu vet jag att nära kan se det på mig. Livet måste få vara så, jag måste sörja färdigt.

Det är verkligen att vara en god vän: att orka och våga ringa till någon man vet inte bara är glada skratt (även om det är just det jag alltid annars är - kanske därför det blir så tydligt nu?) och ställa frågan "hur är det egentligen med dig?".
Jag kan inte påstå att jag har alltför många s.k. riktiga vänner kvar i mitt liv (ni som finns vet precis vilka ni är eftersom jag säger det till er ganska ofta hur jag högaktar er!) men dessa mina riktigt goda, nära och genuina vänner är förstås oersättliga! TACK för att ni finns!

Du som just ringde: tack kära fina du, det betydde jättemycket för mig.

Senaste (sista?) snöfotona

I söndags visade sig solen (det snöade ju fortfarande så klart) så då var jag tvungen att ge mig ut och fota snön i SOL!!! Solen försvann efter en stund så en del foton är fortsatt lite mörka, på slutet av min och Funkies promenad!



Vackra former.


Bye bye sandlådan!


Så fint i vårt område :-)


Skönhet.


Snöland. Jag avgudar snön och den konst som kommer i dess spår!





Som om det vore på månen.





Redo eller ej - jag tror inte denna bilägare var redo för detta!


Den röda bilen igen. Jäpp, fortfarande kvar.


Och dessa! Hahaha.


Skänker ljus och erbjuder livsfara.


Jag vet inte vad det ser ut som för material? Siden?


Vacker om än bitvis fullständigt iskall tur, som gjorde kinderna mörkröda.


Ett lass av mjukglass!


Visst ser det ut som i alperna?


Glaciärspricka?





I dessa dagar känns Nordåsen mer nordlig än någonsin.





Nej, det var alltför djup snö. Vi fick vända.


Tyvärr, vi hade siktat in oss på skogstur.


Vändning i djup snö medförde vältning ned i densamma.


Vilket i sin tur innebar snöigt ansikte.


Solen försvann igen.


Bra idé: gräv fram din brevlåda!!





Ytterligare mer snö kring denna förberedda bil.


Dags att tömma posten, i detta hus. Men det är tomt sedan länge.


Fikabänken ute går inte ens att gissa sig fram till längre.


Och japanska trädet är än mer drunknande.


Jag slängde ett öga ut i vår egegn trädgård - staketet är begravt i snö
såväl som berget och lyktan och allting annat. Vilken magnifik VINTER det blev i år!

... ni förstår!

...varför jag kallar Ystad för Sveriges Miami?!!

http://ystaddailyphoto.blogspot.com/2008/01/palmsorry-pine-trees-at-sunset.html

Som tidigare konstaterats: blogg väl värd att bara SE!

Vinterkräksjukan - I don't love you..!

Natten till igår var....eh.... inte så väldigt najs jag befann mig nära en toalettstol hela natten och har nog sällan kräkts så mycket och kraftigt. Minns en gång i Marbella som barn/ung efter ordentlig kallsup i förorenat vatten men har inte varit med om maken sedan dess.
Tvi vale.

Nu har jag fastat - och haft den absolut vidrigaste huvudvärk också som tänkas kan samtidigt som väl berodde på den migrän jag hade sedan ett knappt dygn + fastan - och kunnat smaka skorpa och till och med blåbärssoppa.

J den tvådje sitter hos mig i soffan och är i princip frisk från sin öroninflammation nu. Tuffa dagar, dessa dagar!

Det kan bara bli bättre :-)


Mysig dag idag!

Dagen började med mysande med son framför barn-TV och sedan frukost vid TV'n med maken och sonen och hunden och sedan spelade vi tre TV-spel en god stund och hade jättekul!

Efter det vågade sig solen fram, så då tog voffen och jag en ganska lång fototur ute i ISKYLAN (solen värmde stundtals OK) och vi fotade, trampade i lårhög snö, skrattade, träffade hundar Funkie lekte med och sedan gick vi hem igen och då hade jag god början på frysskada på kinderna - djupröda och hettande. Redan tidigt imorse när Marcus vallade hundkraken kunde de konstatera att 30 centimeter hög hund ej göre sig besvär i igensnöad terräng - Funkie försvann helt enkelt ned i snön. Nowhere to be seen!!!! Stackaren.

Väl hemma idag höll han på bra länge att bita bort isklumpar - rejält stora - från sina tassar och ben.

Sedan har jag sällskapat med sjuke sonen i soffan framför Star Wars VI medan maken arbetat. Eftersom vi är så insnöade som vi är blev det inget alls målat denna helg, inför försäljning. Snöpligt.

Nu ligger jag i soffan och möblerar nya huset, en sysselsättning som heter duga! Jätteroligt är det och trött av allt tänkande blir man. Jag får ihop det riktigt bra, tycker jag.

Nä, nu ska jag titta på lite när maken och sonen klurar en stund med Lego-Indiana Jones.
See ya!

Snöbilderna

Foton av SNÖN på Nordåsen!


I vår trädgård syns varken berget, lyktan på det eller staketet längre.


Insynsskydd av snö.


Brevlåda och japanskt körsbärsträd som med nöd och näppe håller näsan ovan snö...


Sandlåda med tillhörande bänkar. Det kan man inte gissa!


Njä, jag poserar endast. Skulle promenera med hund och fota ;-)


Fikabordet under trädet, ute vid lekplatsen. Här bjuds det bara snö i dessa dagar.
I somras åt grannfrun, jag och massor av barn korv här :-o !!


Japp, så här högt!


Vackert med mönstren som uppstår.


Gungor helt under snö, bara kedjorna syns.


En ung man blåser bort snö.


Igensnöade bilar ute på gatan.


Man kan undra hur det känns att komma ut till sin bil när det sedr ut såhär?!


Roligt, ser det i alla fall ut!!!


Vackra formationer.


Mycket tung snö. Igår skrek kvällstidningsrubrikerna: "Dog av snön"...


En del hus färger passar bäst i vit snö!


Funkie tar sig över snövallar med söt stil. Inte lätt att ha så korta ben i dessa tider.


Väldigt gullig stil :-)


Jag är osminkad här men bjuder ändå på detta foto - så rara vi är!!! ;-)


Ja, ni har sett det förr: snö, snö, snö.


En del tänker efter före.


En av våra grannar har visst båda sina bilar i denna fina line up!


En hemmansägare in action!


Funkie vägrar ge sig på denna trappa för att nå trädgården.


Även inuti garaget behöver det skottas upp.


Inte mycket kvar av denna lilla bil!


Tur vi klarar oss utan skyltar här.


Jo, visst skulle maken försöka sig på att parkera där det inte gick.
Jag fick putta bilen varvat med att skotta undan snö framför den, med fötterna.
Till slut kom vi loss.


Is.


Vackra former.


Flera av de formerna.

Pojken låg i feber och öroninflammation denna dag, så han var inte med på något av äventyren tyvärr.

Ha en trivsam söndag!

Snö SNö SNÖÖÖ!

Jeez, vad mycket S N Ö!!!! Jag undrar om jag någonsin upplevt mer snö någonsin? Tveksamt.

Strax dags att ge sig ut i det och uppleva det och givetvis fotografera det! :-)
Jag som är insnöad idag (skulle jobbat min lördag idag i Kållered) måste ju bara göra något vettigt av dagen.

Hoppas alla har möjligheten att njuta av dagen!

Högg till lite...

Idag, just nu faktiskt, högg det till lite i hjärtat av sorg för att lämna vårt älskade, underbara, mysiga fantastiska hem. Vårt första egna. Vårt första hus. Att inte ställa däckstolarna på berget, inte byta några ord med underbar grannfru med ljuvlig liten dotter - ja, det kommer att smärta.

Inte hade jag trott att jag skulla klara mig igenom den här stora processen utan olika typer av sorg men smärtsamt är det. Det hugger liksom till fysiskt och blir så konkret då och då.

Jag är också en person som har väldigt svårt för avsked och den här våren kryllar av dem. Några SMÅ avsked rör det sig inte heller om utan det är avsked till medarbetare, kollegor, arbetsplats, chef, hus, bostadsort, förskola, goda underbara vänner, son och styvson. Gahh. Det blir tuffa tider.

Det var när jag framför allt kände "rädsla" inför att flytta som jag bestämde mig definitivt för att _göra_ det: jag har nämligen lovat mig själv en gång (efter att mycket rädsla styrt mycket i många år) att ALDRIG någonsin låta rädslan vara vägledande i mitt beslutsfattande. So be it och so it had to be.

Håll gärna tummarna för att huggandet kommer att avta ;-)
... men det är jag ganska säker på att det kommer att göra!

:-)

Idag är jag varm och mysig i hjärtat, känner jag!
Jag sitter vid ett tänt ljus och äter frukost (och bloggar visst lite) med liten hund vid fötterna - som alltid - och en stor son som just passerade och bytte några ord.
Den lille sonen har maken lämnat på förskolan idag och strax ska jag åka för att träffa min duktiga och trevliga medarbetare på Panduro för inköp inför arrangemang nu på lovet, på biblioteket.
En skön dag med ymnigt snöfall utanför fönstret och allt!! ;-)

Igår var jag och maken i Skåne igen!!! Maken hade arbete att utföra i lovely Ystad och jag lunchade med min blivande chef (urtrevlig!) och träffade sedan mina blivande medarbetare i 2,5 timmar för fika, samtal och rundvandring i biblioteket och kultur- och fritidshuset det ligger i.
WOW, säger jag! Vilka medarbetare jag får, de verkade otroligt duktiga och drivna och även glada och trevliga. Jag kände mig riktigt varmt välkommen dit och blev verkligen rörd av stämningen. Jag kommer absolut att trivas tillsammans med dem.
Det är en viktig pusselbit som lagts i hela mitt stora pussel som jag dagligen och stundligen tänker på, funderar och filosoferar över och ibland gläds åt och ibland blir sorgsen i. Mycket på en gång. Denna dag och visit med dessa människor var en positiv och god pusselbit och det värmde.

Livet ÄR ju lustigt - maken fick veta att hans arbete skulle flytta och jag började söka ROLIGA jobb i regionen och så fick jag ett jättebra jobb, vi hittade ett bra hus och allt verkar, faktiskt, lösa sig riktigt bra.
Jag häpnar inför livet och dess storslagenhet och blir ödmjuk.

Nu ska jag bege mig på snöig promenad till tåget! Önskar er läsare här en underbar tisdag :-)

Pissestigen

Måste ju visa er - äntligen har Funkie fått en "pissestig"!
Jo, Funkie försvinner ned i den djupa snön om han går ut i vår trädgård så den lilla kiss-turen framemot nattkröken, om kvällarna, går knappt att genomföra längre. Han kissar, med andra ord, alldeles utanför dörren...

Nu har "hans lilla pappa" skottat upp en pissestig åt honom!



Inte illa att företa sig på sin födelsedag!

Om "livsandetag" och "livspustningar"...



Den 29 januari skrev jag dessa ord:

"MYCKET återstår före vi kan pusta ut, maken, sonen och jag, på plats i ett nytt hus men när vi gör det - då kommer vi göra ett livspust och ta ett helt nytt livsandetag :-) "

Jag reviderar nu detta eftersom jag nu går igenom en milstolpe i livet, en sak som i mitt liv endast kommer att hända två gånger och det är stora, smärtsamma och naturliga händelser: ett barn lämnar boet. Jag vet inte om min sorgprocess är extra smärtsam för att det är jag som lämnar boet, egentligen, och avvecklar detsamma och så att säga puffar min unge ur det men smärtsamt är det och en sorg är det definitivt.
Jag har gråtit många gånger och det är långt ifrån slutgråtet.

Min store son har funnits med mig i nästan 19 år och alltså i halva mitt liv. Självklart känns det som att han alltid funnits där och varje dag värms mitt hjärta av hans leende, hans varma ögon och omtänksamma sätt.
De sju första åren av hans liv var det vi två som var familj och vi slogs ju också mot en stor hotande fara i väldigt väldigt många år: vi är tajta han och jag. Jag tror nog man kan säga att vi är varandras - om inte bästa vänner - så viktigaste vänner. Vi har inte någon slags "polare"-relation som kanske en del (?) föräldrar har men vi känner varandra bättre än någon annan känner oss. Vi är totalt oss själva i nästan-bara-varandras sällskap (lille sonen inryms också i denna vara-sig-själv-gemenskap) och vi checkar av varandra dagligen.
Det är så: mår store sonen bra, mår jag bra.

Tack och lov för Skype och sms och mobiltelefon - nu blir dessa än viktigare i mitt liv när det är den vägen jag får träffa min store son oftast.
(får fäkta undan tårarna igen)

Vi passade i alla fall på att fota oss hos fotograf, efter invitation av bekant, och unnade oss att köpa ett foto. Detta blir mitt "sista våren med sönerna"-foto och det ska pryda väggen vid min sida av sängen hemma i nya hemmet i Ystad. Det är ett som är säkert. Högst upp i inlägget ser ni det foto vi valde.

Så alla ni som har vuxna utflyttade barn: nu börjar jag förstå ytterligare en fas som ni passerat.
Livet är fyllt av dem.
Och till alla er som ännu har små barn säger jag: "parting is such sweet sorrow". Men vilken SORROW.
Jag kommer att sakna min egen lille Romeo.
Mitt hjärta.

Vårt!

Samtliga foton lånade från Fastighetsbyrån i Ystad, denna eminenta mäklarbyrå!


Vårt nu!
Nu har vi planerat, talat, drömt och klurat så pass länge att
längtan så sakta börjar ta vid (många o-klara faktorer kvar ju).
Förälskad är jag nu, i alla fall, kände jag idag. Huset gillar jag. Vi gillade
det direkt när vi kom in. Barnfamiljen som bor där nu förmedlade, i sin
frånvaro, en varm känsla och jag bara vet att vi kommer att trivas här.
I Ystad :-)
Framsida är vad du ser här ovan. En framsida med ganska ordentligt
stycke trädgård för fikande medan sonen leker i lekparken eller cyklar.
(Alexander sa samma sak som jag tänkt: det ser lite engelskt ut!)



Trädgårssidan med söderläge. LAGOM stor trädgård denna gång ;-)
(ingen djungel att forcera igen)
Nej, här får utemöblerna och grillen god plats, barnpoolen och en studsmatta
också och våra däckstolar. Allt vi behöver och sedan är platsen slut!!




Planlösning entréplan. Ingen soutteräng heller nu.


Övre plan. Vårt sovrum, J's sovrum och ett gästrum för alla sommargäster
vi räknar med att välkomna till paradiset!



Interiörbild. Bra golv, skönt ljus och en ny trappa att måla ;-)
Ska bli roligt att ställa in våra möbler!

Eftersom jag är "ledig" i afton...

... uppdaterar jag ytterligare en gång!
Vi var ju på Skånetur förra söndagen och jag fotade efter bästa förmåga, möjlighet och tid. Det var djup snö, snöstorm och drivsnö så inget var lätt att göra denna minnesvärda dag.


Skurup. Jag skulle precis fylla 8 år när vi flyttade hit och skulle fylla 14
när vi flyttade härifrån. 25 år sedan och huset var knappt renoverat sedan
dess. Tyvärr.


Snö var det gott om även i Skåne denna dag.


Maken försöker forcera snön.


En gammal älskad trappa. Här brukade våra två Golden Retriever ligga :-)


Minnen förknippade med varenda detalj.


Ett hem som var högt älskat av mig.


Ut i snöstormen igen...


Mycket kära ortsnamn!


Gäss. Vackra.
(tror årlig Mårten Gås-middag hos oss får bli en najs tradition för våra
Flodavänner!)


Skurup igen. Liiite nyare hus. Här körde vi också fast faktiskt.


Mellan slottet Marsvinsholm och Svarte finns denna rara kyrka.


Och denna höga snövall.


Allé i Svartes utkant. Svarte är en vacker idyll.


Iskallt hav.


Gågatan i Ystad by winter.


Rådhuset. Till höger, Lena, ligger Espresso House :-D


Jag fotar genom rutan på Espresso House. Laktosfri latte och bagel med
grillad kyckling och sambal smakar gott. Vi gör kalkyler, skickar frågor
om områden till Malin och planerar, drömmer, njuter och kommer till beslut.


Ute arbetar plogare ideligen.


Ystad by snow, by night.


Hemma försvann Funkie nästan spårlöst ned i meterdjupa snön.
I trädgården går det inte att kissa, kunde vi enkelt slå fast.


Lite förtretad på sin lilla mamma, blev han, den lille...

:-)
Så hade vi det på vår Skånetur med visningar. Vi fick stundtals köra i 40-50 kilometer i timmen på motorvägen på vägen hem. Vilken tur. One for the books!

OK OK, egna foton också då'ra..!

Jo, absolut. Visst har jag egna Ystadfoton! Inte så väldigt många och de som följer nedan la jag inte dit i original utan sparade lite snabbt ned från min Facebooksida.
Det går ganska bra att ackumulera längtan i bröstet när jag beskådar detta axplock av Ystadmiljöer som jag älskar. Det finns oändligt fler.


Förra söndagen var vi på husvisning. Havet hade tröga vågor klädda i is.


Jag upplevde Ystad i snö för första gången på 25 år.


Nytt ställe i stan. Öppet till kl. 21 varje kväll. Det kommer att passa alla
tiders, även om jag numera lärt mig (via bloggen jag länkar till nedan)
att det finns fler lattemakare i staden. Erbjuder även de laktosfritt tro?
Hur som helst, efter 1,5 år som pendlare passerande Espresso House
på Gbg central är det här en liten bit Gbg som finns i Ystad ;-)


Nu har vi hamnat i slutet av november år 2009. Magi utanför YSB spa.


Magi inuti detsamma också. Här tror jag jag kommer att fira 40-årsdag
med ett fåtal nära vänner...


HAVET. Lika njutbart oavsett årstid. En dag ska jag se det från ett hus
som är mitt. Det är ett löfte!


Stranden. Så SKA en strand se ut enligt mig. Allt annat är bleka kopior.





De söta badhytterna radar upp sig som ett sådant där godishalsband.





Färgprakt á la Miami. Typ.


Jag spejar in i en alldeles ny framtid.


Sommaren 2008. Kåseberga i all sin prakt.


Hoppas jag vågar testa detta en dag. Nu finns snart möjligheten där hela tiden.


Sandhammaren.


"Draw a heart in the sand" & "No work all play all day OK?"
OK!


Ystad. Staden där min farfar växte upp, där min nästan-namne och tillika
gammelfarmor Hanna ligger begravd. Staden dit vi ofta åkte (inte minst
för att köpa godis till påskägg, minns jag särskilt) under min barndom
och nu även staden dit jag ska flytta (tillbaka). Vilken stad!


Det bästa av allt med Ystad: det är nära en hel bunt av dessa:
- gamla klasskamrater, gammal klassföreståndare och goda vänner.

Om Ystad

Om man av outgrundlig anledning inte redan toklängtar till YSTAD gör man det efter en stund på denna alldeles makalösa blogg. Inte ens mina superlativer räcker till som beskrivning av den, istället förärar jag er en länk
Inte alls långt från fotot i det här inlägget, kommer vi att bo i sommar och framåt i livet.
Lite kul att hitta det där i bloggen!

Köpt!

Köpet är klart!
Igår var objektet bortplockat från Hemnet - ett kristallklart tecken på att även säljaren nu skrivit på papperen. Kändes lite gott - inte så kul att "ha köpt" så länge huset fortfarande låg ute med "budgivning pågår" skrivet på sig.

Nu på morgonen hade jag också, så käckt, fått ett grattis-mail från mäklarföretaget där de gratulerade mig till köpet :-) Kändes också helt OK, jag ÄR nöjd med köpet.

Så NU är det verkligen one down and a million to go! Mäklaren som ska förmedla försäljningen av vårt hus gav oss kontaktuppgifter till städfirma som utför särskild städning för detta mäklarföretag med garantin att de gör jobbet till det pris de sagt. Annars är det tydligen trend av städfirmor att ringa upp och säga att det var smutsigare än de trott och att det höjer priset om de ska göra allt. Därför har denna mäklare knutit denna firma till sig med denna särskilda garanti.

Nä, städa tänker vi INTE göra själva, denna flytt.

Annars: VAB idag. Maken insjuknade i magsjuka redan igår morse men arbetade ändå. Eländig och "kass" var han på kvällen och även sonen visade magsjuketendenser. Nu tycks dock pojken redan bättre *peppar peppar* så kanske kan mor och pojke vara åter redan imorgon?

Over and out

Dags att börja tänka på försäljning

Igår skrev vi, som bekant, på papper för köp.
Idag inledde vi arbetet med försäljning.

Mäklaren (mycket trevlig) träffade vi före jobbet och satt hos honom i ett gammalt vackert hus och drack kaffe, åt kaka och skrattade en hel del!
Vi rådfrågade även honom om ett par saker vi funderat och klurat över och han visste besked, så vi kunde släppa sådana undringar.

Nu är det spikat vad hans tjänster kommer att kosta (vi kunde pressa priset då vi köper av samma företag!), när han kommer för att titta på vårt hus, när fotografen kommer, när objektet läggs ut och när visning kommer att äga rum.
Vi tar våra steg fram, det är alldeles säkert.

Pirrigt, sorgligt och roligt är ord som kan summera känslan denna dag.


Lunchdags vid datorn!

Idag skrev vi så äntligen på papperen som idag även sändes iväg till mäklaren, för påskrift av säljaren!
Ett steg till taget.
Jag har även klarat av ett samtal med bank och ordnat så vi klarar vår dubbla bosättning de två månader vi kommer att ha det. Skönt att bocka av sakerna en, efter en.

Bara resten kvar....!

Budgivning vunnen...

Idag fick vi veta det: vi vann budgivningen. Så snart papper är påskivna kan vi alltså bocka av en av alla de stoooora saker som vill till före utpustning äger rum.

One down, five billion to go, således.
Ja, så känns det i alla fall. Om man vill avhålla sig från att ta i...

;-)

Bud lagt

Jag la just ett bud.

*iiiiiih* spännande :-D

Måndag efter intensiv söndag...

Lördagen innebar 40-årsfest med rajtantajtan och sänggång vid 1-tiden.
Söndagen innebar Skånetur med uppstigning kl. 06:30. Vi kom hem vid 22-tiden, ganska slut eftersom vi stora delar av färden fick köra i 40 eller 50 på motorvägen då snöstormen var SVÅR...

Vi tittade inte bara på objekt, vi var intresserade av, inifrån, utan kikade även på några what-ifs från utsidan. Sådana vi inte kunnat få mäklare att visa för oss denna dag.
Mitt barndomshem är också till salu just nu, så på visning där gick vi. Tänk om det kunde ha blivit så att jag flyttat in i mitt barndomdshem? Det hade onekligen varit lite lustigt, nostalgiskt och roligt men där behövdes det numera, tyvärr, en ganska stor plånbok för att återställa det till forna glansdagar. Men det kompletterade mitt hjärta att ånyo få komma in och se mitt gamla rum, det gamla vackra vardagsrummet med den fina öppna spisen och kakel och klinker min far la in 1978 satt kvar!!!! Minnen i parti och minut.

Något objekt föll vi båda handlöst för men det blev oskäligt dyrt, i detta skede i livet, något objekt gillade jag från första anblick och det sa "klick" för mig men inte för maken. Något objekt kände vi båda vid åsyn utifrån att "nej, det var ju inte alls så som vi trodde" etc.

Ett litet objekt hade bra pris, barnvänligt läge, OK-mysig interiör och hyggligt nära vänner. Ett litet objekt vi båda - faktiskt - tyckte kändes helt OK. Det lilla objektet lägger vi idag bud på....

Det rör på sig :-)

Och, ja, fortsättning följer!


RSS 2.0