Bockar av lite till...
Förra veckan var mäklaren här och idag var fotografen här och fotade i 1,5 timmar lite drygt.
Ojojoj, vad vi städat, gömt undan och packat under helgen och så trött jag är idag... Vi la oss vid 02:30 igår kväll och så upp tidigt idag.
Nu är det dock endast två visningar (förhoppningsvis räcker det) kvar av bokningar att bocka av och även om det är JOBBIGT med detta städande och ommöblerande så är det ju skönt att klara av bit efter bit i detta pusslande.
Skånebegravning
På vägen dit. Lisa sträcker på de långa benen lite. Skummeslövs strand.
Blue hour i Ystad. Under eftermiddagen var det begravningsförberedelser
i kyrkan med prästen och under aftonen väntade så kärt återseende med
faster, farbror, kusiner från Marbella.
Philip hade jag inte sett på 7-8 år. Mycket kärt återseende. Värmde mitt hjärta.
Victor hade jag inte sett på 17 år. Oerhört kärt återseende, vad jag gillar honom.
Han påminde mig en hel del om min äldste son: glad, full i bus, varm, social och lekfull.
Vi tre. Tre kusiner som alltså inte ses så ofta. Så långt bort ligger ju egentligen
inte Marbella... Vi har nu lovat komma på besök sommaren 2011.
Våren hade kommit längre i Ystad än i Floda. Begravningsdagens morgon.
Hotellreceptionisten var nog den sötaste jag stött på. Viggo, hette han.
Tre kusiner med sina två syskon-föräldrar. Kåseberga.
Vi allihop som deltog i hela begravningen: både ceremonin vid Ales stenar
och i kyrkan.
Ödesmättad begravningskänsla uppe vid stenarna.
De flesta Marbella-bor tyckte det var vansinnigt kallt...!
Det fotades hej vilt. Av fler än mig.
Min tre kusiner. Jag älskar dem.
De två barnen: Eva och Ola. Evas och Börjes två barn. Fina och tagna.
Valleberga kyrka. Här ligger redan lilla farmor Eva och nu kom även Börje.
Vacker kyrka. Delar av den är från 1100-talet.
Prästen, vår kära släkting Maria, förbereder ceremonin i kyrkan.
Min far berättar om Börjes sista reaktion.
Min far bär sin far till den sista viloplatsen.
En dikt läses.
Här vilar de nu, båda.
Vi alla. Utom Ulf K som fotade.
En betydelsefull plats för mig: farfars bror Ulf L hade denna sommarstuga
som hans son numera äger. Här har jag sprungit många varv som barn.
Nära detta hus hade även min farmor och farfar ett hus: allt i trakterna
Backåkra-Löderup, backarna kallat, av min släkt. Oerhört vackra trakter
och vad som visar sig vara även min livsluft och min plats.
Jag SKA vara i dessa faggor. Det kände jag tydligt på plats.
Färgerna!
En skål för de fantastiska bröderna Börje och Ulf.
Jag är så glad att jag återknutit kontakt med min yngste kusin - vi hade
väldigt trevligt tillsammans. Värdefull helg, utan dess like.
Mitt hjärta och mina känslor bara längtar till Österlen. Inte bara har jag barndomsvännerna där, jag har så många rötter bakåt i så många generationer. Farfar, hans föräldrar och deras föräldrar var alla där. Historierna om platserna, gårdarna, händelserna utspelar sig alla där. Farfar Börje hade till och med översatt Lorca till en egen översättning som diktar om längtan tillbaka till barndomens "backar" kring Löderup.
Att känna sådan kärlek och sådan tillhörighet till en plats är märkligt och mäktigt.
JAAA!
Ja, ja, ja, ja, jaaaaaaa JAAAAAAAAAA!
:-D
:-D
Mentala omställningen manifesteras "fysiskt" någonstans..!
Och det blir här :-)
I min skalle har jag wrappat mig nästan hela vägen runt flytten - bytet av liv.
Sonen åtskils jag från, kollegorna är nya spännande bekantskaper, grannarna carte blancs och vännerna gamla godingar och frågetecken. Förskolan också ett frågetecken.
Havet, är inget frågetecken - det är nya picknickstället, nya joggingstället och nya hundmysstället. Orten har gaaaamla anor och byggnader vilket borgar för förankring till den äldre historien.
Att min lilla fina farfar sprungit många varv runt på stadens gator som barn, är en förankring till den nyare historien: nutidshistorien! Han spelade hartsfiol vid kyrkan och upplevde diktatorer i folkskolan.
Trädgård och inredning upptar mina tankar sekunder då och då - hinner inte mycket mer.
Life is kinda good!
Smajlet tillbaka!
Jag tror goda vän L skulle tycka att jag var mig mer lik nu, än sist vi sågs! Jag känner mig ur melankolin och har redan arbetat mig igenom chock/sorg-processen med det halvtomma boet.
Självklart är det något att lära sig leva med, det att sonen inte finns i hemmet längre OCH att han är långt bort, lika självklart går det att vänja sig. Inte kommer jag någonsin lära mig (eller vilja lära mig) att GILLA läget.
Det är soligt ute denna helg och det töar. Joggingen imorse följdes av lång skön promenad med make och i solens förhållandevis varma sken kände jag leendet sitta som en smäck! Gott att se och känna denna underbara tingest och detta sköna smil.
Jag har bekantat mig med några kollegor i Malmös olika stadsdelar, via sociala medier, och ser av en mängd olika anledningar fram emot att komma på plats på mitt nya arbete! Inte bara verkar min nya chef bra och nya medarbetarna, även de övriga stadsdelsbibliotekens chefer verkar vara trevliga bekantskaper. Jag kommer att sammanstråla med dem under en konferens om en månad.
Det finns väldigt mycket att inspireras av i den ort jag ska arbeta, känner en ganska markant skillnad mot nuvarande län i det fallet. Kanske beror det på närheten till landet där biblioteksverksamheten finns i framtiden?!
:-)
Roligt att komma till en region där massor händer, i alla fall!!
Den här helgen målar vi A's sovrum inför försäljning. Skönt att klara av den sista etappen av renoveringsarbete inför försäljning och flytt, sedan stundar egentligen bara packningsarbete. Bara och bara...
Förutom smolket så känns det helt klart som att livet leker igen och jag är taggad och laddad och what not?!!
Mått
Fick just måtten, i ett sms, till vardagsrummet och har nu ritat upp och klippt ut såväl rum som tänkt möblemang.
Vår ursprungliga förhoppning att klämma in en midjehög bokhylla fick vi förkasta och det hade vi nog också kommit att befara senaste tiden...
I övrigt gick dock allt in så som vi tänkt: TV-möblemang, soffor, soffbord, skinnstolar, Starckhylla och etanolelden :-)
Det är en spännande process, allt det här!
:-)
Nu: efter "badrum: check!" är det trappa... Ha en fortsatt skön söndag!
Passerat mittlinjen
... har jag nu gjort, det känner jag. Den akuta sorgen börjar klinga av och visst är det SORGLIGT, nu och alltid, men jag börjar nu skratta och le i vardagslag igen och börjar nosa på alla roliga grejer som väntar!
MÅNGA roligheter väntar med nytt jobb, gamla vänner, nytt hus och sommaridyll - var så säker.
Jag njuter vardagslyx också med roliga diskussioner på jobbet med min medarbetare, lunch idag på Hills med maken och unnar mig att lära känna människor och öppna upp sinnena för alla typer och sorter. Unnar mig numera att skriva ibland också....
Trevlig, mysig helg, önskar jag er alla!
Inte mig lik
Två, av varandra komplett oberoende, människor som båda känner mig väl har sagt till mig att jag inte varit mig lik den senaste tiden.
Det har jag ALDRIG varit med om tidigare och får mig att inse att det här är stort och påverkar mig mycket.
Jag tror jag kommit mer än halvvägs nu dock, i min process och anar ett slut på tunneln... ;-)
Det har jag ALDRIG varit med om tidigare och får mig att inse att det här är stort och påverkar mig mycket.
Jag tror jag kommit mer än halvvägs nu dock, i min process och anar ett slut på tunneln... ;-)
