Skånebegravning


På vägen dit. Lisa sträcker på de långa benen lite. Skummeslövs strand.


Blue hour i Ystad. Under eftermiddagen var det begravningsförberedelser
i kyrkan med prästen och under aftonen väntade så kärt återseende med
faster, farbror, kusiner från Marbella.


Philip hade jag inte sett på 7-8 år. Mycket kärt återseende. Värmde mitt hjärta.


Victor hade jag inte sett på 17 år. Oerhört kärt återseende, vad jag gillar honom.
Han påminde mig en hel del om min äldste son: glad, full i bus, varm, social och lekfull.


Vi tre. Tre kusiner som alltså inte ses så ofta. Så långt bort ligger ju egentligen
inte Marbella... Vi har nu lovat komma på besök sommaren 2011.


Våren hade kommit längre i Ystad än i Floda. Begravningsdagens morgon.


Hotellreceptionisten var nog den sötaste jag stött på. Viggo, hette han.


Tre kusiner med sina två syskon-föräldrar. Kåseberga.


Vi allihop som deltog i hela begravningen: både ceremonin vid Ales stenar
och i kyrkan.


Ödesmättad begravningskänsla uppe vid stenarna.





De flesta Marbella-bor tyckte det var vansinnigt kallt...!


Det fotades hej vilt. Av fler än mig.


Min tre kusiner. Jag älskar dem.


De två barnen: Eva och Ola. Evas och Börjes två barn. Fina och tagna.


Valleberga kyrka. Här ligger redan lilla farmor Eva och nu kom även Börje.


Vacker kyrka. Delar av den är från 1100-talet.


Prästen, vår kära släkting Maria, förbereder ceremonin i kyrkan.


Min far berättar om Börjes sista reaktion.


Min far bär sin far till den sista viloplatsen.


En dikt läses.


Här vilar de nu, båda.


Vi alla. Utom Ulf K som fotade.


En betydelsefull plats för mig: farfars bror Ulf L hade denna sommarstuga
som hans son numera äger. Här har jag sprungit många varv som barn.
Nära detta hus hade även min farmor och farfar ett hus: allt i trakterna
Backåkra-Löderup, backarna kallat, av min släkt. Oerhört vackra trakter
och vad som visar sig vara även min livsluft och min plats.
Jag SKA vara i dessa faggor. Det kände jag tydligt på plats.


Färgerna!


En skål för de fantastiska bröderna Börje och Ulf.


Jag är så glad att jag återknutit kontakt med min yngste kusin - vi hade
väldigt trevligt tillsammans. Värdefull helg, utan dess like.

Mitt hjärta och mina känslor bara längtar till Österlen. Inte bara har jag barndomsvännerna där, jag har så många rötter bakåt i så många generationer. Farfar, hans föräldrar och deras föräldrar var alla där. Historierna om platserna, gårdarna, händelserna utspelar sig alla där. Farfar Börje hade till och med översatt Lorca till en egen översättning som diktar om längtan tillbaka till barndomens "backar" kring Löderup.

Att känna sådan kärlek och sådan tillhörighet till en plats är märkligt och mäktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0