By The Ocean

Men jag älskar ju allt det jag gör så jag njuter självklart i fulla drag av det. Även om jag känner rynkorna hopa sig och håret gråna under tiden... ;-)

Jag har bockat av massor av saker på min 50-lista (gjorde en 50-punktig must-do lista härom kvällen på jobbet), både hållit mitt första utvecklingssamtal med anställd, avrundat en rad arbetsgrupper med julavslutningar och haft avrundande möten här och var och liknande. Kvar är de stora giganterna till punkter såsom årsberättelse, verksamhetsmål, budgetarbetet och en viktig genomgång för vår nämnd som jag ska hålla på torsdag kväll. Det är de stora och de omgärdas förstås av x antal protokoll jag ska få på papper, attesteringar och uppföljning av decembers inköp och så allt det vanliga arbetet och ovanliga sista inköpen för extra resurser som skjutits till. Den här veckan väntar även julmiddag med min personal (inklusive vår förra praktikant), julgröt på Gunnebo slott med förvaltningen och så julmiddag med politiker efter nämndmötet på torsdag kväll.

Idel mycket mer än full fräs.

Ovanpå det ändlösa diskussioner om projektet med de vännerna/kollegorna och våra Skype-konferenser som går fortare undan än värsta datorspelet, när vi sätter igång. Och mycket har vi att avhandla. Ingen bland oss saknar åsikter.

Jag har världens bästa kollegor inom alla mina arbetsområden, den saken är klar. Kollegor och vänner inom alla olika nivåer och i alla sammanhang är som gudagåvor och inspirerar mig så mycket. Jag är väldigt lyckligt lottad.

Och så Idol-vinnaren ovanpå det! Va? Jag har absolut inte följt Idol i år men slog på TV'n, i ren trötthet, förra veckan och knockades totalt och fullständigt av Kevin i programmet. Men GUD. Det hade kunnat vara en vanlig anställningsintervju eller Idoltävling eller tävling/konkurrens om vad som helst: han hade gått segrande ur. Jag hade anställt honom efter att ha sett honom i en minut. Energi, POSITVITET och glädje sprutar ur denne kille. Jag har inte skådat liknande tidigare och med de egenskaperna ÄR man en vinnare, vad man än tar sig för. Och visst vann killen tävlingen igår också. Jag tror ingen i vårt land någonsin tvivlade på det alls. Och så kan killen sjunga som en gud och röra sig på scenen också. Och har varit i Sverige i ett år och en dag. 

Go figure, säger jag. Värt att lyfta fram här. Att försöka vara kool, snygg eller fräck har ju inget med det verkliga livet att göra. Men att vara positiv och bara stråla - det tar en hur långt som helst. Det är en bra förebild för unga.

Nu har jag sagt mitt.

Nyss sa jag inget alls utan var andäktigt tyst. Då stod nämligen två rådjur i vår trädgård och tittade med förvånat uttryck på mig, maken och sonen i soffan. Vi tittade lika förvånat tillbaka och betänkte vårt nya läge! Detta skedde aldrig på tredje våningen i Mölndals centrum. Que?!!

Jag drämmer till med att yvas igen: jag har ta mig tusan aldrig bott bättre heller. Livet blir inte bättre än så här - med snö och allt.

Ha en bra en. Det kommer jag att ha.

KRAM