Äventyrlig kväll fick avsluta oväntad dag
Dagen i dag blev lite oväntad! Efter sonens kräkningar på lördagen hade maken och jag överlagt fram och tillbaka och bestämt att pojken kunde gå till förskolan i dag - han var utan tvekan frisk.
Men si på förskolan finnes regel om 48 friska timmar och det hade vi inte riktigt. Således fick mor och son ta på termokläderna igen och vända hemåt...
Det blev en intensiv hemmadag med mycket pigg pojke. Memoryspelande, lekande, filmtittande, fikande, pärlande, ritande och lerande var några av aktiviteterna. Själv tvättade jag sex maskiner tvätt och satte upp tavlor jag väntat på att maken ska få upp, i fem månader!
Jag är komplett slut nu. Inte bara efter dagen förstås, utan efter tiden som varit.
Åter till dagen. Pojken och jag tog hunden med oss (efter jättemysig tre man hand-middag med store sonen vid de tända ljusen) och en vanvettigt stark ficklampa rakt ut i skogen i mörkret i den vargavinter som råder. Spännande och äventyrligt var det och pojken tittade efter rävar ;-) Det var kul att komma ut så och inte heller det hade hänt - in a million years - i förra bostadsorten. Rakt ut i mörka skogen, på 20 sekunder!!
Eftersom maken åker 08 och kommer hem 01 ses vi endast när en av oss säger att den ska duscha eller den andra påpekar att h*n ska stryka nu eller när någon undrar om h*n ska ta ut hunden eller klä pojken. Vi hinner alltså varken prata eller tjafsa utan är mer som förbipasserande på en busshållplats. Typ. Ska bli skönt - skönt, skönt, skönt när det är över.
Men si på förskolan finnes regel om 48 friska timmar och det hade vi inte riktigt. Således fick mor och son ta på termokläderna igen och vända hemåt...
Det blev en intensiv hemmadag med mycket pigg pojke. Memoryspelande, lekande, filmtittande, fikande, pärlande, ritande och lerande var några av aktiviteterna. Själv tvättade jag sex maskiner tvätt och satte upp tavlor jag väntat på att maken ska få upp, i fem månader!
Jag är komplett slut nu. Inte bara efter dagen förstås, utan efter tiden som varit.
Åter till dagen. Pojken och jag tog hunden med oss (efter jättemysig tre man hand-middag med store sonen vid de tända ljusen) och en vanvettigt stark ficklampa rakt ut i skogen i mörkret i den vargavinter som råder. Spännande och äventyrligt var det och pojken tittade efter rävar ;-) Det var kul att komma ut så och inte heller det hade hänt - in a million years - i förra bostadsorten. Rakt ut i mörka skogen, på 20 sekunder!!
Eftersom maken åker 08 och kommer hem 01 ses vi endast när en av oss säger att den ska duscha eller den andra påpekar att h*n ska stryka nu eller när någon undrar om h*n ska ta ut hunden eller klä pojken. Vi hinner alltså varken prata eller tjafsa utan är mer som förbipasserande på en busshållplats. Typ. Ska bli skönt - skönt, skönt, skönt när det är över.
Kommentarer
Trackback
