Mina söner
Igår gick jag och mina söner ned till vår lilla tätotrs centrum. Lillsonen satt i vagnen och vi hade pulkan med oss eftersom snön ligger tjock här. Vid nedförslut (som det vimlar av ned till centrum) drog store sonen lille sonen och när de sprang i solen och store sonen såg just stor och snygg ut i sin kavajliknande jacka och lille sonen tjöt av skratt stannade tiden en liten stund för mig. Mina söner, mitt liv. När de är glada behövs inget mer i universum för mig. Jag är komplett och uppfylld i hjärtat och jag vet att jag gjort vad jag behöver - egentligen - här i världen.
Jag är stolt. Jag gissar att det syns om man möter oss tre. Jag är så vansinnigt stolt och glad när jag promenerar med mina barn och det lär synas i alla fall i ögonen.
Underbar dag i går. Vilket underbart liv.
(jo, sedan kräktes lillsonen men det är en annan historia)
