By The Ocean

Tidskrifterna som jag enträget arbetar med varje ledig minut hemma (välj själva hur många lediga minuter ni tror jag har under rådande omständigheter) och har nog i alla fall hunnit med en sjättedel vid det här laget. Skam den som ger sig och trägen vinner och allt det där. Osynligt arbete är det for sure och varken maken eller annan gissar jag kommer att märka av alla de arbetstimmarna. Men JAG, jag kommer att njuta av mitt hem och det är det viktigaste ;-) Om även gäster och övrig familj kommer att göra det är ingen gladare än jag!
Nu: åter till tidskrifterna - ett index behöver skapas..!

Färger och även vissa detaljer börjar komma på plats. I mitt huvud förstås, i huset hamnar de inte förrän tidigast 15 september!
Nedre hallen är klar, behöver inte målas om eller så men behöver skohyllor, väggkrokar, två små runda mattor, ny spegel och... ja, kanske inget mer. Nedre badrummet behöver en trähylla i hög modell, en träpall och spegel och toasits. Vårt rum ska målas vitt, Alexanders rum också och sedan får båda sönerna välja varsin fondväggsfärg som de får måla. Till trappan ska en attiralj införskaffas.
Till övre hallen behövs vit väggfärg och någon matta (oj, faktiskt i okänd färg alternativt samma färgsättning som i köket eller nedre hallen?!). Till övre badrummet behövs spegel och toasits och duschdraperi.
I köket får vi se. Egentligen behövs en hel-omgörning där men då vi inte har råd med det får vi se vad det blir. Vi behöver ett runt vitt matbord, vi köper nya handtag till skåpen och en matta. På kort sikt menar maken att ny kyl och frys behövs (de är från år 1989) och så behövs även nya skåpsluckor och även en spis. Men det är större investeringar. Jag har fått tips om en afffär vid Korsvägen som säljer begagnat men väldigt fina och nya vitvaror - kanske kan man faktiskt fynda där? Vet ej hur begagnade vitvaror kännes? (kanske som att flytta in i HR eller när man köper hus? :-)
Vardagsrummet ska målas vitt och få ny färgsättning. Ny kudde med de färger rummet ska gå i kommer att inhandlas som utgångspunkt och det, kan jag avslöja, blir Josef Franks "Teheran" i vitt!
Så då behöver en ny pläd, någon matta och två lampskärmar köpas. Thank God for IKEA, säger jag bara :-)
Jupp.
Utomhus behöver utemöbler finnas men de fyndas lämpligen på IKEA (finns en hel trägrupp för 995:-) eller på någon av de stora kedjornas sommarrea!!
Detta är saker som liksom behövs ganska snabbt men som samtidigt inte på något vis är nödvändiga för att vi ska kunna vara där. Förutom de sakerna önskas tre fåtöljer - en till vardera sovrum och någon kool tavla till varje tonårsrum.
Stort och viktigare än allt annat är förstås Johannes blivande rum: vägg mellan två förråd ska flyttas och rummet målas och det är ju oförändrat: det använder vi vår miljöbilspremie till. Den beräknas komma två-tre veckor efter att vi flyttat in. Timing, kallas sådant!
Det är det hela. I första ledet. När folk undrar vad som ska göras eller behöver göras kan man så klart svara på olika nivåer. Antingen:
-inget!
Eller:
-allt jag skrev ovan plus lägga klinker i hallar och badrum, lägga klickgolv (!!!!) i kök och vardagsrum, byta vitvaror och skåpsluckor, bygga trädäck på två sidor, anlägga gräsmatta, ta ned vägg och så vidare.
Det finns onekligen lång sikt och kort sikt. Livsviktigt och inte livsviktigt. För att kunna BO behövs inget. Tack och lov!

Jag går igenom tidskrifter. Varje månad köper jag fem stycken: Living ETC, Elle Interiör, Sköna Hem, Family Living och sedan varvar jag den femte efter intressegrad: ibland Allt i Hemmet, ibland Residence och ibland O at Home. Ibland ingen av dem om de är ointressanta. Kontentan är jag har några tidningar att gå igenom, jag har läst några år.
Jag söker inspiration och finner. Jag ser små detaljer kring trappavsatser eller i badrum som jag aldrig tänkt på tidigare eftersom jag ingen trappa haft och har ett badrum stort som en mindre hiss, ungefär.
Många nya vrår att finna praktiska och/eller snygga lösningar för.
Trädgård ska vi inte tala om - allt är nytt!
Men en grov skiss har jag redan, med enkla blyertsdrag, fått ned på papper:
precis utanför altandörren bygges ett trädäck på vilket matgrupp, grill och två liggande solstolar ställes. Bortanför trädäcket ska vi förhoppningsvis kunna anlägga gräsmatta och på den studsmatta.
Krukor med blommor måste vara kantiga, inte runda. Det har jag också kommit på.

There it is.

Först när jag någorlunda fattat att vi skulle flytta till hus kändes det omöjligt att inreda det. Jag, som läser mina fem inredningstidningar varje månad och är fånigt intresserad av formgivning och inredning generellt, visste inte alls.
Inte begrep jag vad det kom sig heller. Att jag inte visste eller framför allt KÄNDE något?
Delvis var det väl för att vi inte är där än - vi vet inte hur man rör sig i det nya hemmet, hur det funkar vid olika tider på dygnet, hur ljuset faller etc. Det vet vi inte förrän vi flyttat in.
Tack vare mitt välfyllda privata tidskriftsbibliotek med inredningstidskrifter har jag nu gett mig själv uppdraget att gå igenom dem alla... En ganska diger uppgift. Där jag blir inspirerad noterar jag, så vi tillsammans kan gå tillbaka.
Jag hittar tankar och lust nu, till det nya hemmet. Det tar nog lite tid också att svänga om inne i huvudet och tänka för ett hem byggt på 90-talet istället för ett byggt på 30-talet. Väsentlig skillnad.

Nu tror jag att skallen har börjat vänja sig vid tanken och 90-talshemmet önskar och trivs med annat, lite grann, än nuvarande hemmet. Det vill ha en lite annan färgsättning och det kommer det att få.

Idag hade jag tillfälle att mol allena besöka IKEA och tog det tillfället. Jag gick i sakta mak runt och skrev upp allt jag fick korn på. Det var allt från soptunnor till badrum till utemöbler. Via plädar, mattor och belysning. Första gången jag var på IKEA och slutnotan hamnade på 97:-!
Nu börjar ett hem, komplett med inredning, ta form inuti mig och det är så roligt att det är rent tokigt :-D

Det hörde till en av de saker jag inte föreställt mig i förväg. Det är liksom inte tillfället man fantiserar om: att vi fattar pennorna och sitter ned och skriver. Men också detta tillfälle blev "one for the books" för mig.
Vi kom åkande i vår gulliga bil, parkerade, log åt prakten i trädgårdarna, vandrade mot huset och kände lycka pirra inför den idyll det ju är. Vi mötte vår säljare på en liten gångväg och gick tillsammans i samspråk till allas vårt hus ;-)
Han berättade om jättevillan han och hans fru köpt och det lät sannerligen som ett intressant projekt!
Inne i huset gick Marcus omkring med mig, sin fru, men jag gick inte - jag skuttade mer...
Vi viskade till varandra:
-här är det ju större
-och det här utrymmet är ju mycket större
-och vad bra att alla dessa väggar är VITA
Och mer dialogande i den varianten. Jag frågade om det var OK att jag håvade fram måttstock och tog foton och det var helt OK. Säljaren pekade också ut slitage och berättade lite om hur det varit, vad han gjort och inte gjort etc.
Jag fotade med min mobil och noterade väggfärger i min kalender. Jag skuttade sedan ut barfota i trädgården och fotade väl i princip varje vinkel av den - det som är beträdbart i alla fall ;-)

Säljaren ropade ut till mig om jag ville ha kaffe och solklart ville jag det - att få dricka kaffe i huset redan :-D
Säljaren ställde fram Merci-choklad och presso-kaffe och spred ut ett gäng papper över köksbordet. Fyra varianter av de flesta dokument och tre av ett annat. Ville vi får kostnadsanalys gjord av mäklaren? (nej, det har vi och banken ordnat), köpekontrakt, ansökan om inträde i BR-föreningen, hans utträde och lite annat smått och gått.
Säljaren läste ALL text högt och så kommenterade vi alla vid behov och när frågor uppstod. "Kan vi skjuta det datumet 15 dagar framåt?", "kan vi i så fall skjuta det datumet tre dagar framåt?".
Vi ringde mäklaren vid ett tillfälle och sökte BR-föreningens ordförande vid ett annat. Klart det känns lite kymigt att säga upp sin HR när man inte har svart på vitt att man "blivit antagen av sin BR". Men det krävs tydligen svåra försyndelser för att bli avslagen (!) eller hur man vill uttrycka saken.
Vi skrev på hundra olika streck, kändes det som och mumsade choklad. Säljaren berättade om de olika baden i närheten, vilka åldrar som brukar vara var (tonåringar vid hopptornet, småbarnsfamiljerna på sidan med pyttestranden vid lyxvillorna) och så vidare.
:-)
Han berättade att man kan kanota genom ALLA dessa mängder av sjöar som omger orten, om än med viss bärmöda, men han har gjort det själv. Han berättade om var man kan fira midsommar, var man kan "hajka", var man kan åka långfärdsskidor, rida, cykla - you name it! Att han älskar Floda råder det ingen tvekan om.
Han berättade att våra två närmaste grannar båda är familjer med tonåringar i våra söners ålder och att det sedan finns ett pensionärspar, två ensamhushåll och resten, i princip, barnfamiljer. Alla trevliga, riktigt trevliga!

Han berättade och rätt vad det var tappade han min uppmärksamhet. Jag blev upptagen med att blinka bort tårarna (som nu). Jag memorerade in hans mörkröda rutiga skjorta, insåg att han är attans slät i ansiktet för att vara 13 år äldre än jag, såg hans alldeles vita hår och hans jättejättesnälla ansikte. Det här är mannen som säljer sitt hem till oss. Det här är mannen utan vars försäljning vår dröm aldrig blivit sann nu detta år. Det är mannen som säljer mycket billigare än han behövt och på så sätt möjliggjort denna livsdröm för oss. Vilken man! Och vilket tillfälle och stund i livet för oss. För mig. Jag kunde inte riktigt begripa min lycka i den stunden och kommer aldrig att glömma den.
Jag skulle kalla det intensiv lycka och ödmjukhet inför livet. Jag satt nästan och kände mig religiös, för det är så många ofattbara små delar som ville till för att det skulle bli av så det känns nästan kusligt/menat/karma/religiöst.
Mina armar ryste.
Jag tror inte att varken min man eller husmannen märkte min rörelse men för mig var det "one of those moments" i mitt liv. En stund som sitter i hjärnan för gott.

En dag med löften om en septembermånad olik alla andra. En dag med löften om ett nytt liv.

Så kommer då bildbeviset på hur två själaglada nyblivna husägare ser ut. 

Nu ska jag ta mig ork att lägga in resten...!

Japp, så var vi där idag. Givetvis hade kamerans batterier laddats ur och jag var tvungen att använda mobilen att fota med. Missflyt. Mobilen tar bara närbilder och kan liksom inte zooma ut, så ingen bild blev som jag ville. Men men. Man kan inte få allt.

UNDERBART ljuvligt, fantastiskt, skönt, obeskrivligt, overkligt. Bra, kort och gott. Känns det. Känns livet.
Vid en andra titt i huset kändes allt större än vi trodde: trädgården är avsevärt mycket bredare OCH längre än vi fått för oss, vårt rum och Alexanders rum större, entréhallen bredare, det nedre, största, badrummet lite fräschare och tvättstugan inte riktigt sååå pytteliten som vi först trodde - där går att ha strykbrädan permanent uppfälld för strykning.
Bara sådana små detaljer - att slippa dra fram, fälla ut strykbrädan (med direkt nackvärk för mig) är en liten braig del av helheten.
Säljaren är en så där fantastisk människa också som man bara gillar och vill vara med! Han är harmonisk och lugn, positiv och lycklig och glad. Han utstrålar verkligen harmoni och välbefinnande. Det känns bra att ta vid efter honom.

Nu längtar make och maka ut i vår trädgård för att röja! Här ska planeras och göras i ordning!
Men inte förrän 15 september tar vi över - säljaren bad att få flytta fram eftersom han inte bara säljer sitt: hans fru säljer sitt, han hjälper sin mor att sälja sitt och de har precis köpt... Klart han kan få 15 dagar att själv flytta ur sitt när han hjälpt sin mamma.

Vi fotade oss i bilen med mobilen efteråt, laddar upp det ikväll.
Vad gäller övriga foton var kamerans batterier döda, den hade stått på "on" i väskan. Endast mobilfoton således. Även de i afton!!!! Hm eller... kanske. Maken och jag ska på bio för att fira lite ikväll...

:-)

Nu ska köpeavtalet skrivas på. Vi beger oss till Floda och Huset! Kameran får hänga med och kanske kan jag föreviga tomten medan vi är där?
Jiihaa :-)

Imorgon är det dags att åka till Floda igen. Denna gång för att skriva på köpekontraktet! Själv ska jag passa på att ta med kameran och se om jag kan fota trädgården. Jag ska också smyga med en tumstock så vi kan få mått på en del ytor som väcker frågetecken.
Allt känns toppen men all entusiasm gör mig TRÖTT... Snart dags att knoppa!

Så här glad blev jag! Förevigade mig själv med mobilen medan jag satt mitt i mina samtal med banker, säljare etc!!!!

När vi gick omkring i parhusområdet och var i det röda området (det finns i vårt område gröna hus och bredvid dem röda hus i samma utföranden: små enplans- och större soutteränghusen) fanns det ett hus och trädgård som uppenbarligen hörde till en småbarnsfamilj. I trädgården fanns leksaker och på gaveln hängde en hemmagjord flagga som barn och vuxna nog gjort tillsammans med applikationer i glada färger.
På flaggan stod det: "Välkommen till paradiset!"
Vi bara log och instämde och kände oss välkomna till paradiset.
Det här huset och boendet är inte bara bra för att det är vårt och vi längtat så länge, det är även högst barnvänligt. Det finns små gångbanor i hela området, som slingrar sig runt de olika husen och små trädgårdarna och de är perfekta att lära sig cykla på, bland annat. Jag förutspår att en viss då-treåring kommer att rejsa omkring på trehjuling där redan under sensommaren :-)

Eftersom säljaren (antar det är därför) sålde med en sådan där billigare mäklartjänst och gör det mesta av arbetet själv, ska jag idag invänta brevbäraren hemma. Hon/han kommer att bära ett rekommenderat brev till mig, som jag ska lösa ut med hjälp av min legitimation och på så sätt identifiera mig ordentligt.

Det gjorde jag inte - praktikanten på jobbet behövde inte komma med luktsalt när jag fick mitt sista klartecken på jobbet i förmiddags, men väl satte hon på kaffe och sa att vi får ta en fikarast!!

Jomenvisst, har man flyt så har man! Jag har just talat med rektorn på förskolan närmast vårt hus (kanske knappa 200 meter bort) och där finns en plats åt Johannes! En förskola med blandade åldersgrupper, precis som han är van vid, och väldigt lik hans nuvarande på det yttre.
ja, nu kan det ju inte bli bättre :-)

Hurra, hurra, hurra!

Alla papper är KLARA, vi är snart husägare.
Herrrreeeeeggguuuuuuuudddddd.......!!!!!!!!
:-D  :-D  :-D

Tror ni inte den trevliga kvinnan med HR-parhuset i Floda mailade ikväll att de är intresserade av vår lägenhet?

Äntligen närmar sig måndagen, någorlunda. En natt och en jäktig morgon återstår. Imorgon ska jag ringa mitt samtal om kontantinsatsen, maken sitt om SBAB-lånet och om de två faller väl ut - jag ringa säljaren och med honom bestämma in-/utflyttningsdatum.

Det är trögt med uppkopplingen just nu, så vi får se hur det funkar.



Framför huset står Johannes i sandlådan och Marcus spejar in kommande
uteplats framför vårt blivande sovrum!



Omåttligt glad och förhoppningsfull make framför "vårt" hus.



Börjar man gå mot cykelvägen till tåget passerar man grannområdet med
röda hus. Samma BR-förening, bara annan färg på husen.



När man cyklat/gått ned för backen med skogen kommer man in i
villaområdet som är högt och vackert beläget. Utsikt mot tåg och sjö.



Nere i centrum. Gamla byggnader finns bevarade och är så vackra.



Säveån rinner genom hela Floda.



Längs Säveån finns tydligen både badplatser, fiskemöjligheter och vackra
promenadvägar. Allt enligt säljaren.



Ja, vacker är Säveån i alla fall. Enligt mig :-)

Nu då...



"Vårt" hus ser du till vänster i bild. Idylliskt med skog/träd bakom, lekplats
framför och Pine Trees ganska så överallt! ;-)



Bara "vårt" hus.



Från sidan. Ingången är på kortsidan, där också utetrappan till trädgården
finns. Man kan alltså ta trappan utanför till trädgården, såväl som nå den
från övervåningen.



Huset igen. Visst är det fint?

18 juni, år 2007 (japp, ganska precis ett år sedan bara!!) vandrade vi i åtta timmar i Floda, där vi nu alltså håller på att köpa hus. Då skrev och fotade jag så här:

Idag var vi där igen, by the pine trees. Huset är underbart, den lilla lekplatsen framför gullig och träden, skogen runt omkring tät och vacker.  Huset äger verkligen och jag är inte längre förälskad. Jag älskar. Jag vill in dit: ställa vår säng i sovrummet, se store sonen se sig omkring i nya hemmet, släppa ut hunden i trädgården.

Och vi dubbel- och trippelkollar vårt lånelöfte från SBAB! Tittar på bilderna av huset, drömmer, planerar och tar ned förväntningarna emellanåt - vill ju inte bli besviken på måndag. Men det lär jag bli om någon käpp skulle sättas  i hjulet.

Vi har längtat efter att köpa hus sedan vi träffades, maken och jag. Längtan har varit enormt stark och påtaglig och ytterst dagligt närvarande i bådas våra liv. Vi har varit tillsammans i 10 år till sommaren, så vi har drömt länge!