Hall
Den bestod i alla fall av en gammal hatthylla i solid furu samt en upphängningshistoria
som stod rakt ut från väggen, i björklaminat. Den stal ljus, för att nämna en av sakerna
jag inte var nöjd med... ;-)
om det skulle behövas. På den kan man också sitta och knyta skorna.
Krokar på rad istället för furuhylla!
Det var slumpen som styrde inredningen (en kombo av vad vi har och vad vi fann
på plats) men det blev faktiskt helt OK även om vi inte skulle planerat och köpt
just detta. Det blev lite amerikansk stil och det känns helt OK!
Det var faktiskt våra nyinflyttade grannar (vars hus skymtar i bakgrunden) som
fick igång mig att säga_
-Nej, nu gör vi något ÅT hallen!!!! (de har gjort enkelt och snyggt redan i sin -
och så hade inte vi gjort det, som bott här i fyra månader!)
:-)
Nu kan man få del av ljuset som kommer in genom fönstret.
Färgerna i hallen går i vitt, svart, och denna halvmörka trävariant (rött som
accent).
Nu ska dagen fortsätta med besök av mina föräldrar. De ska hjälpa till med en del pyssel som maken inte hinner med under de sista avhandlingsdagarna. Vi ska få upp två hyllor i Alexanders rum och så ska vi såga bort pinnarna i trädgården (de som jag klippte av som nu står som spjut där ute).
Vi ska också fika och hinna prata lite!
En bra dag, således. Det behövs efter en jobblördag och kommer att värdesättas :-)
Vobbar
Han är hängig och slö och har sovit massor, både i går på förskolan, och i dag på morgonen.
Vikariejakten är hopplös - jag har redan ringt två och ingen av dem kan.
Suck.
Betat av!
Jag hade några giganter att klara av: brukarenkät (sammanställas enligt konstens alla regler och med alla variabler uträknade), vårprogram skulle skrivas ut och skickas till tryck, verksamhetsberättelsen skrivas, handlingsplanen skrivas, en annan sammanställning till större sammantagen presentation skrivas samt en arbetsmiljö-redovisning skrivas. Förutom det hade jag två protokoll som var efter och som en blåslampa i häcken och så slutligen: all statistik ska rapporteras in och föras in i nämnda verk.
Nu är allt klart utom ett halvt protokoll och statistiken!
Gissa hur nöjd jag känner mig? Jag hade en arbetsdag hemma i dag och la även kvällen, bara för förnöjsamheten att bli FÄRDIG (nåja, nästan). Och det är en så befriande känsla. Ja, alltså jag har ju naturligtvis inte blivit färdig med alla grejerna just i dag och har självklart lagt mycket mer tid än bara i dag - men jag hoppades nå slutet och ljuset i tunneln i dag och det gjorde jag.
Det är det som upptagit min tid i det sista, så inget annat att rapportera här :-)
Njuter av en söndagsmorgon
Det är gött att leva ;-)
Jag skäms inte...
Med undantag av
hemskinghuvudvärk som hänger kvar så är jag nästan frisk från 15-dagarshistorien. Inte illa. Tur att förra veckan var så kort och hoppas att huvudvärken försvinner under kommande - då kommer jag ju vara riktigt fit for fight sedan igen! Och det har jag längtat efter.
När jag läser rara kommentarer från ännu rarare vänner blir jag glad och drabbas ögonblickligen av dåligt samvete: jag hinner/prioriterar ju aldrig att surfa in hos mina favvisar längre :-o How did this happen? Vågar inte lova bättring heller eftersom jag, förutom mitt day job, lägger stor energi och entusiasm på det andra arbetet jag älskar.
Men försöka duger absolut i det här fallet!
På senare år har jag inte bara börjat våga säga exakt vad jag tycker (min största personliga bedrift under 2008) - alltså verkligen inte bry mig om vad andra må tycka - jag har även insett vilken otrolig projektmänniska jag är. Maken och flera med honom månde förvånas, då jag gissar att de flesta vetat det lääääänge men nu har jag verkligen lagt sista pusslet där: jag inser att jag är fullfjädrad. Verkligheten är dock, som alltid, mer komplex än så - jag är också konservativ och har vissa saker i livet som inte är projekt utan för evigt. Dit räknar jag riktigt gamla goda vänner, maken, barnen och min nuvarande arbetsplats (ja, förstås inte för evigt men det är absolut inte ett projekt jag tröttnar på, det går ju att utveckla i det oändliga!) och de personliga egenskaperna kan då alltså vandra hand i hand. Projektådran och den med kontinuitet, i brist på perfekt ord.
Tja, bara en liten analys så här på söndagen.
Jag älskar mitt liv. Massor. Jag söker upp de projekt som stimulerar mig, både bland arbetsuppgifter, entrprenörskap och människor och så mognar och förändras jag och så fortsätter jag att skapa, finna, söka nytt och utvecklas igen.
Circle of life, kallas det visst. Koolt och också kul att betrakta när det händfer andra :-)
Åhh, så gott med helg!
I går kväll var det dags för Skype-konferens igen, så då häckade jag vid den, med den här lilla kompisen i knäet, till strax före kl. 23 och sedan var jag tvungen, bara tvungen, att lägga in ett debattinlägg i ett forum så det blev sent.... Att min skrutt sedan kommer upp och snuttar och lägger skallen på min plus att maken snarkar gör inte sömnen till den bästa i dessa dagar, så jag är redigt trött nu.
Skönt då att det är helg!
I kväll unnar jag mig att vara helt ledig och har just bakat en kladdkaka :-) Sedan blir det faktiskt "Let´s Dance" och lite soffmys. Lördagen och söndagen får lov, delar av dem i alla fall, att vikas till handlingsplan och årsberättelse och fördelen med mycket helgjobb är att man tar så väl vara på de lediga stunderna istället för att ta dem försjälvklara :-D
Nu väntar således mys!
Trevlig helg på er.
Jag gillar det!
En av de bästa gåvor man kan ge någon är tid och det fick jag av maken i födelsedagspresent!
Tack make :-)
Efter dagens "jag-börjar-bli-frisk"- och hundpromenad...
Här träder man in på vår lilla väg.
Vintrigt och vitt i dag men inte lika kallt som gårdagens -12 grader!
Funkie och jag hade en skön tur tillsammans. Som vanligt.
A place called Home.
Gren utanför vårt hus.
Vårt hus. Cyklar som absolut används året runt.
Jag kikar in från trädgården.
Vad kan det vara för stilig fotograf?
Snöliknande is. I går, när det var så jädrans kallt, kändes det nästan som att
till och med isen ute frös.
Istäckt berg i vår trädgård.
Istäckt lövkorg.
Bara vintrigt mysigt.
Ytterdörren.
Kikande ut från hallfönstret ser man närmaste grannens hus.
Nytt från insidan!
Men i dag tog jag några foton eftersom jag i dag blev klar med de nedre badrumsskåpen. Håll till godo:
och handdukar. Rött och vitt är huvudfärgerna men draperiet erbjuder en mängd färgmöjligheter!
En spegel och en hylla, är vad vi behållit av inredningen som satt där.
Tjocka sköna handdukar i ett varmt badrum.
Jag är nöjd med laseringsjobbet jag gjort.
Ny krok till varje badrum också.
De tre stolar som inte får plats i köket staplas för närvarande en trappa ned.
Nymålat va're här! PUST vad jobbigt det var att måla dessa. Lång tid tog det också...
Så såg det ut före.
Även om det är långt från perfekt är det finare än det furu det var tidigare.
Hela rummet kändes lättare och piggare på en gång.
Allt gör sig bättre mot vitt. Så är det bara!
Nytt brödskrin i köket.
Nya termosar för kaffe och för te och ny termos för kylda drycker.
Vackra!
Skulle jag skriva ett kärleksbrev till Nordåsen...
Fortfarande förför du mig: efter dryga tre månader hos dig förvånas och förförs jag varje gång jag sticker näsan utanför dörren. Träden, solen, fågelsången, dofterna och synerna - allt berör mig. Ännu grips jag av känslan att det är något tillfälligt, det måste det vara, så här bra kan jag bara inte bo på riktigt. Ofta har jag känt när jag besökt andra att så mysigt skulle man bo och det har ju alltid varit någon annans idyll, inte min.
Nu är idyllen min. Min min min.
Utanför vardagsrumsfönstret är det det lilla berget, den stora skogen och de smala höga stammarna som vidrör hjärtat mitt. Utanför köksfönstret är det trädkronorna och horisonten. När jag varje morgon stiger utanför dörren är det hemkänslan, trygghetskänslan och "det är rätt"-känslan som först inträder och efter det den omedelbara fascinationen att jag - som tidigare konstaterat - bor här. Solen som kastar fram som plankor av sken, plankor som breder ut sig till en bro eller väg att stiga på sol över, tjusar mig. Efter den förvåningen är det utsikten, den milsvida, som lockar min fantasi som tar över och efter det är det bara njutning som återstår. Hela vägen till tåget eller affären eller vårdcentralen.
Så skulle jag skriva ett kärleksbrev till Nordåsen i Floda, så är det några av sakerna jag skulle framhålla.
Vid sidan av det: på Axessakuten var det cirkus 150 personer uppradade längs väggarna i kö så det avskrevs direkt efter första chocken. Chockad, varför? Jo, för på hemsidan stod det att det inte var några köer idag, så man behövde inte ta digital kölapp - det var bara att komma. Väl på plats stod anslaget att kan man gå så gör man bäst i det.
Floda VC imorgon: jag är att vänta!
Axessakuten får det bli idag
Sedan igår kväll har ena bihålan varit så igensvullen att det rent av värker i hela kinden. Jag behöver inte böja huvudet framåt och knacka på kinden - jag behöver bara vara. Och det gör ont!!!
Nu drar jag till Axessakuten, denna infektion måste få ett slut.
Fortfarande inte frisk
Igår jobbade jag i tre timmar i samma soffa och då var det Panodil som var av nöden, idag bara soffhäng.
Jag har lovat lillsonen att spela memory och där stannar ambitionen! Vid det och snytande, snytande, snytande...
