PhD-dagen i bilder
Försvarar sin avhandling. Pirrigt, måtte det ha varit?
En stolt och glad mor!
Lättad man och hustru.
Paus med samtal.
Toastmastern är en sann mästare.
J hade spring i benen...
Doktorshatt av växtmolekylärbiologiskt slag ;-)
Vänner höll också tal.
Muntert.
I sanning!
The Life and Loves of Dr. Bräutigam - underbar film: så rolig!!
Älskade glade make.
Han drog applåder.
Skål!
Jag hade makens handledare till bordet.
The one and only.
Firar i glada vänners lag :-)
Glada är förstås en underdrift...
Roligt hade vi garanterat.
Somliga mer än andra.
Som sagt: natten blev sen och dryck fanns det i överflöd...
Man och hustru, f'låt doktor och hustru under småtimmarna.
Foton från en solig, underbar söndag!
Vid entrén. Krukan hade förre ägaren lämnat.
Vid framsidan.
Söndagen 22 mars var en riktig vårdag.
Mysigaste platsen i världen: vårt hem, vår borg!
Trädgården. Japp, vi har köpt Penséer...
Myspys.
Längtar efter tid här.
Skönt solljus.
Rara.
Inne i fönstret står några av alla de blommor maken fick i fredags.
I rutan syns också snitsig fotograf.
Pappor flankerar barn framför huset.
Lek pågår.
Vi har haft turen att få supertrevliga grannar. P och R.
Maken frågar ut dem om omgivningarna :-)
Vi fick alltså en förnämlig stund, före vi fortsatte städningen av lokalen på söndagen.
Disputationsfoton yet to come!
En måndag igen!
Dr Marcus
Jag är GRYMT stolt över min man. Av så många anledningar.
Vi hade en underbar kväll i går. Så många människor hade så många bra saker att säga - både under tal och under samtal - och det var en njutning att ta in. Många hade också anstängt sig mycket och sådant känns i hjärtat.
Nära mig vid bordet satt viktiga människor, bra människor och jag hade inte bara roligt: jag satt med varmt hjärta.
Jag har världens bästa make och jag förstår precis hur han blev så bra, han har ett par bra päron där också...!
Vi kom hem vid 04 - nu ska vi städa festlokalen... ;-) :-D
Foton kommer en annan dag! Idag städar, älskar och njuter vi.
Stolt över äldste sonen (inte fullt så stolt över yngste, denna dag...)!
I dag har jag varit aktiv: yttre tjänst i princip hela dagen på jobbet (utom den kaffe-kvart då jag meddelade anställd hans lön) följt av lång tågfärd mot skam... Jojo, jag blev försenad pga stillastående tåg hem och fick springa så mycket jag förmådde uppför backarna till förskolan, lyfta färdig (praise the lord) pojke från förskolans gård, springa nedför grusiga backar med pojke i vagn och inkomma högröd och svettig till pojkens frisör.
Där skulle pojken klippa sig.
Trodde jag.
Pojken visste annat.
Pojken skrek panikslaget i högan sky och en kvinnlig kund tittade på mig som om jag vore barnmisshandlare av rang när jag - jo faktiskt - försökte tala tillrätta, insistera och resonera. Jeeeeee-eeeeeez, vad det inte fungerade.
Sedan skrek pojken utanför frisören i gott och väl tjugo minuter för att han inte fick det han skulle fått OM han klippt sig... :-o Dödstrött däckade till slut pojken, som också nått högröd ansiktsfärg om än av annan anledning.
Själv hade jag faktiskt inte långt till tårar heller, om det var av skam eller utmattning eller chockering låter jag vara osagt.
Efter det väntade matshopping och matlagning, nu väntar bakning till 50-60 personer. Tur att natten är så lång. Tur att maken har en så foglig och snäll fru som inte svär eller är iskallt kylig i tonen under mobilsamtal med gallskrikis i bakgrunden. Jo, jag menar det...
Som sagt: store sonens plats i skollaget= en GOD nyhet!
Tillbaka till spisen, där jag trivs så väl...
En arbetsdag till avklarad i trädgården
Vi ska ju inte bygga vår altan förrän nästa sommar, så här måste ju snyggas till lite medan vi väntar! Det var ingen lätt historia att peta och hugga mossa och gräs men fint blev det!! Sedan skulle både möbler och insidan på avskärmande träväggen oljas.
Hårt slit med gott resultat :-)
Lite munter samvaro fick sonen och jag med nyinflyttade grannflickan och hennes mamma.
Kaffepaus! Maken är glad åt att få sitta ned lite...
Beskådar allt som ska göras.
Bordet saknade en liten mojäng, så maken blev tvungen att åka till Bauhaus.
Stackaren.
;-)
Inne väntade denne läbbige "I Robot"-robot...
Soffan klar och förevigas. Sköna dynor unnade vi oss också - oj vad jag väntat
på att få ta fram dessa möbler.
Vår härliga trädgård.
Japp - så här såg pation ut! Löv, gräs och massor av mossa.
Först hård sopning och sedan hackning och dragning.
Snajsigt blev det :-D
Under detta lager mossa fann jag ytterligare stenplattor!!!
Friskrapade stenplattor.
Åt andra hållet.
Enorm skillnad.
Ett hårt jobb som dock betydde mycket för utseendet där.
Soffan färdigoljad, står i solen och torkar!
Träväggen färdigoljad på insidan, torkar också¨.
Den mådde väl av olja.
Trädgården en söndagseftermiddag 15 mars 2009
(vår tioåriga förlovningsdag också!).
En lykta på plats på bordet som här är monterat, oljat och klart.
Så ter det sig. Stolarna ska monteras om en vecka.
Nu börjar det locka med grillat...!
Nyfiken (och sömnig) pojke.
Jag är både nöjd och stolt över min arbetsinsats, och självklart över makens också!
Måste dela med mig av fotona av den hängande snön!
Maken till fenomen har jag aldrig sett: hängande, seg, nästan gummiaktig snö i Floda. Jag var ute på promenaden med voffsingen, såg den hängande snön, gick hem igen och hämtade kameran och återvände till snön.
Se och förundras: kool snö!
M, som i Marcus!
Många "M" fanns det...
Förunderliga formationer.
Jag nuddade ett par: de var som gummi. De gick inte av när jag petade på dem.
De höll en märklig konsistens jag aldrig känt eller sett förr.
Det var som en gran- och tallskog full av julgranspynt!
Hängande böjd snö.
Fascinerande. Och det ville till att passa på medan tid var - ett par timmar
senare var fenomenet bort och det mesta smält.
Konstnärligt pynt.
Begriper ej hur denna rackare hänger kvar? På endast ett par-tre snöfibrer?!
En närbild. Mycket ömtålig snö här.
Konst i naturen igen. 
Badskum?
Vårt fågelmatshus. Det är poppis må ni tro!
Sommarens cykelturer en bit borta...
Maken gör sin första dag i trädgården. Äntligen!
Sonen är van trädgårdsarbetare redan :-)
Kul med pinnar!
Fredagen den trettonde mars, 2009
Tisdag 10 mars, år 2009
Det var måndagen den nionde mars i går och i Floda börjar våren försiktigt sticka fram nosen och sniffa lite (jaaa, så töntig liknelse men det var den som poppade upp!).
Det ligger visserligen lite snö och is här och var men fåglarna låter absolut våriga i sin sång. Det är ju ljust ute så pass länge också nu att man får ut mer av dagarna allaredan. I går kväll efter att jag hämtat på förskolan och tog ut hunden kunde hunden och jag promenera i skogen i gott och väl tjugo minuter ensamma före vi återvände hem. Och då var det ändå ljust länge efter hemkomst (kl. 17).
Då kunde jag laga middag till musik och dagsljus allt medan jag tog bort ljusslingan på balkongen och dansade runt i största allmänhet!
Det börjar anas lite vår och det känns väldigt roligt. Första våren i vårt hus!!!
För övrigt tycker jag att lågkonjunkturen/krisen suger...
/A
21 days and counting...
Studie i snö
Hur bygger man en pojke?
Några bilder av i dag
Kommer här:
Ljungen dignar under den tunga snön.
Framför vårt hus. En sandlåda under all snö månne?
Skottad, tjock och härlig som glass!
Pojke framför garagen.
Verkligen vinter runt knuten.
Blå himmel, sol, snö och son. Bra dag!
Snow racing!!
Vår yttertrappa har aldrig sett bättre ut!
Entrén. Funkie välkomnar. Tidigare samma förmiddag var han ute i skogen
och sprang fritt och fort i all härlig snö. Han gillade det :-)
En underbar dag i livet. Mitt i min alldeles egen idyll. I LOVE.
Det här är det mesta vi haft i snöväg i det här huset.
.... mindre än 24 timmar kvar - and counting.....
;-)
Drömmar om trädgårdens framtid!
Den ganska stora terass (för att vara vårt parhus!!) vi tänker bygga i ljust trä, på baksidan, ska ha två rumsligheter:
den ena möbleras med vår, redan inhandlade, matgrupp i hardwood och dess svarta dynor och den andra delen ska absolut bli loungedel! Där ska vi ha loungegrupp för softa drinkar och sena kvällar. Loungegruppen ska vara i konstrotting och i svart.
På framsidan ska vi också bygga terass och där ska vi ha sol/lounge-stolar, kanske tre stycken för likaledes loja stunder där.
Åh, vad jag älskar att planera och leta efter det vi kanske ska köpa. Jämföra priser och se utbudet.
Önskas inspirationsbilder? Vassego!
Ungefär så här stor kommer nog vår altan att bli. Ena änden för matgrupp
och grill, andra änden för lounging :-)
Denna möbel är för stor för oss men den är väldigt fin!
Något sådant här, fast i svart önskar jag mig.
Allra snyggast. Utan tvekan. Den lirar dessvärre i
dyrare ligan. Man kan lägga 20.000:-. Billigare på rea
kan man få för 6000:- det är det billigaste jag funnit.
Jag minns dock att Jula hade en som var OK i somras,
till lägre pris :-D
Vackert.
Svart och fin.
Om vi inte vill öppna största plånboken kan ju fyra sådana här runt ett svart bord funka.
Då lär vi landa på max 3000:- istället...
Ooops! Hur hamnade den här bland bilderna?
Kanske för att detta är något jag inte skulle tacka nej till!!!!! *hahahaha*
Ungefär såhär ser vår hardwood-grupp ut.
Den står alltså i andra änden av terassen.
Det är så ofta så att vägen dit och drömmarna är minst lika underbara som färdigställandet. Så, jag har en blast just nu!
Trevlig lördagskväll!
Se upp i backen!
Idag var jag och plutten i en lagom liten pulkabacke för en nybörjare i utförsbacken!
Jag fick syn på en liten bra backe i vårt bostadsområde som såg ut som om den vore gjord för sonen och det visade den sig vara också!
Han åkte själv flera gånger och skrattade! Dock såg han äldre killar med snowracer, så det vill han pröva nästa gång. Bäst att rota fram storebrors gamla...
Efter vår tur till pulkabacken promenerade vi ned till godisaffären i centrum och hem igen, så vi har haft ett antal timmar ute i snöyran - underbart!
Nu smaskar sonen på sitt lördagsgodis och tittar på sin nya film (med max ett halvt öga) och skrattar åt hunden. Jag har fått i mig en kopp kaffe och ser fram emot att tillreda aftonens fruktsallad.
Maken har också han åkt på magsjuka, så han skriver på avhandling i halvtaskigt tillstånd.
Det var en rapport. Over and out.
Bäst att se upp ordentligt i backen med dessa åkare!
Yiiihaaa :-)
31 timmar, and counting....
Och en sjuk son till!! (och lite till..)
Nu har förste sjuke sonen insjuknat igen :-o Jovisst, J vaknade i natt magsjuk i omgång två - redan 2-3 dagar efter att han tillfrisknat från första sejouren...
SUCK.
Vilken historia det här blev. Hoppas innerligt att jag slipper round two i denna match.
Ute faller snön rejält tjock och det har visat sig bli en riktig bonus med att flytta hit: det är en annan klimatzon och när Göteborg har puder eller blask har vi tjock pulkavänlig SNÖ! Lycka, förstås, för en med stark känsla för snö. ;-)
Det är ändå en bra dag hemma sjuk och vabbande på en gång: snön faller som sagt och pojken leker. Jupp, så pigg är han trots allt. Hunden ligger vid mina fötter och på TV'n (endast som bakgrund som vanligt vid filmtittande) går en ny film pojken fått för sin hemmadag.
Jag som haft/har något utav min första ålderskris den här hösten och vintern försöker fånga tankarna i flykten. Hitta stämningarna och svara på frågorna. Ja, de är riktigt av Tomten-karaktär faktiskt. Inte har de alls blivit bättre av att maken lyst med sin frånvaro hela samma period. Jag saknar hans sällskap så det värker i hjärtat. Jag längtar till måndag då han kommer tillbaka till livet :-) Det ska bli skönt att hitta en ny "vardag" ihop med honom. Nu ska vi ju faktiskt hitta den vardag som ska vara vår här i huset, det har vi inte gjort sedan vi flyttade hit. Det är nu vi ska köra igång med mysiga utflykter till närområdena, spränga berget i trädgården, planera sommarens underbara romantiska utflykter genom Frankrike: via Paris och diverse vingårdar till Antibes med omnejd. I sommar ska vi känna palmernas susande i nacken, dricka gott vin och avnjuta riktig fransk cuisine!
Jag kan knappt tygla mig i denna väntan att komma igång med vårt liv igen. På en del sätt för första gången.
Det är bra.
Om jag pressar känslorna är det mycket frågeställningar som "ska jag aldrig få göra det?" och "ska jag missa den upplevelsen som jag drömt om?" som snurrat runt i huvudet. Hur man kan fundera så när man har ALLT, är en gåta. Nästan förmäten. Jag som nästan föraktfullt betraktat ålderskrisare eftersom jag varken haft 20-års- eller 30-årskris.
Kanske är det mest så att jag haft jour i ett halvår nu - bara måsten, inga nöjen?
Kanske är det så att det stora molnet som funnits i 18 år nu försvinner från horisonten helt, när A fyller 18, och då ska ju liksom allt bli KALAS. Dygnet runt?
Kanske är det det faktum ATT A fyller vuxen? Where does that leave me? (tur jag har en liten son också!)
Kanske är det bara en livsepok som ska till, för att man ska uppskatta de kommande åren till fullo?
Jag vet inte.
Detta vet jag:
-jag älskar min man. Jag är fortfarande fölälskad och kär i min man. Jag kunde aldrig valt en bättre.
-jag älskar mina underbara söner, mina juveler. Det bästa i mitt liv.
-jag älskar vårt hem, vår samlingspunkt. Jag trivs här och börjar redan rota mig i myllan.
-jag längtar efter att grilla i trädgården, att bygga altaner, att spränga berg, att bjuda hem goda vänner på grillfester
-jag längtar efter att se barnen bjuda hem sina vänner på grillfester
-jag längtar intensivt efter resan till Frankrike i sommar
-jag längtar efter att åka skidor en vinter, kanske i år, kanske nästa år?
-jag längtar efter resan till New York med min äldste son
-jag längtar efter att se samme son göra egen NY-resa med bäste polar'n
-jag längtar efter att se äldste sonen stega ut i livet: möta det, skapa det och ge ut till världen sin kraft och sitt engagemang (jovisst, samma driv som sin mor)
-jag längtar efter att se NY ihop med maken
-jag skulle älska en weekend i Rom med maken
-jag längtar efter några veckor i Miami med maken, visa honom godbitarna där
-jag skulle alls inte tacka nej till att följa med ett år på post-doc med maken till varm, exotisk plats
Jag skulle nog kunna hålla på länge och väl här, ser jag. Jag längtar nog ganska mycket
efter att leva. Leva ihop med min man, hela vårt gemensamma liv. Jag vill att "hålla andan" ska upphöra och vi börja leva igen. På nytt. Och för första gången.
40-årskrisen lever jag igenom. Förhoppningsvis är den färdig redan före jag fyller?!
HJÄRTEVÄRMARE:
En sjuk son till
Modern börjar dock bli bättre men vågar ännu inte äta vad som helst. Värsta huvudvärken håller dock på att släppa greppet. Tusan vad ont i huvudet man får av att inte äta något alls!! Jädrar. Något "vara tillbaka på jobbet redan imorgon" har jag fått ge upp - uppenbarligen kommer det inte att funka....
Så är läget således här.
Dörrkarmar
Grundmålad...
Vackra blommor vi fått av nyinflyttade grannarna!
Det fick bli en studie - både favoritblommorna och favoritfärgerna :-)
Skönhet.
De har nu stått i nästan två veckor, helt otroligt!
Syn hemma i vabbträsket.
Mor och son skickades alltså hem i måndags. Så här snajsiga var vi hemma vabbande!
Kändes som att det inte var så länge sedan...
Magsjuka!
Jag som trodde att jag klarat mig, blev sjuk igår kväll på jobbet av alla ställen man INTE vill bli sjuk.
Ringde således min underbare make som förstås kom och hämtade mig efter vi hade stängt kl. 19...!
Idag vabbar jag mig själv alltså, efter en jobbig natt med mycket feber och frossa.
Äventyrlig kväll fick avsluta oväntad dag
Men si på förskolan finnes regel om 48 friska timmar och det hade vi inte riktigt. Således fick mor och son ta på termokläderna igen och vända hemåt...
Det blev en intensiv hemmadag med mycket pigg pojke. Memoryspelande, lekande, filmtittande, fikande, pärlande, ritande och lerande var några av aktiviteterna. Själv tvättade jag sex maskiner tvätt och satte upp tavlor jag väntat på att maken ska få upp, i fem månader!
Jag är komplett slut nu. Inte bara efter dagen förstås, utan efter tiden som varit.
Åter till dagen. Pojken och jag tog hunden med oss (efter jättemysig tre man hand-middag med store sonen vid de tända ljusen) och en vanvettigt stark ficklampa rakt ut i skogen i mörkret i den vargavinter som råder. Spännande och äventyrligt var det och pojken tittade efter rävar ;-) Det var kul att komma ut så och inte heller det hade hänt - in a million years - i förra bostadsorten. Rakt ut i mörka skogen, på 20 sekunder!!
Eftersom maken åker 08 och kommer hem 01 ses vi endast när en av oss säger att den ska duscha eller den andra påpekar att h*n ska stryka nu eller när någon undrar om h*n ska ta ut hunden eller klä pojken. Vi hinner alltså varken prata eller tjafsa utan är mer som förbipasserande på en busshållplats. Typ. Ska bli skönt - skönt, skönt, skönt när det är över.
