By The Ocean

Igår gick jag och mina söner ned till vår lilla tätotrs centrum. Lillsonen satt i vagnen och vi hade pulkan med oss eftersom snön ligger tjock här. Vid nedförslut (som det vimlar av ned till centrum) drog store sonen lille sonen och när de sprang i solen och store sonen såg just stor och snygg ut i sin kavajliknande jacka och lille sonen tjöt av skratt stannade tiden en liten stund för mig. Mina söner, mitt liv. När de är glada behövs inget mer i universum för mig. Jag är komplett och uppfylld i hjärtat och jag vet att jag gjort vad jag behöver - egentligen - här i världen.
Jag är stolt. Jag gissar att det syns om man möter oss tre. Jag är så vansinnigt stolt och glad när jag promenerar med mina barn och det lär synas i alla fall i ögonen.

Underbar dag i går. Vilket underbart liv.

(jo, sedan kräktes lillsonen men det är en annan historia)

Förra helgen påbörjade jag arbete med att måla dörrkarmar. Befintliga är av furu och inte alls något som tilltalar oss. Den här helgen färdigställde jag den första samt la grundfärg på två till, före Johannes magsjuka slog till!
Nu ligger både han och jag i soffan för jag fick ont i magen samtidigt som han fick det men jag har inte kräkts ännu...

Jag ligger och väntar således!!

Johannes ligger och snuttar.

Karmarna blir fina i alla fall och det är fascinerande hur mycket som förändras bara av att måla dem vita. Hela rummet får ett annat uttryck. Det ska bli jätteroligt att måla alla karmarna.
En lustig sak som händer i detta hus som nog nästan aldrig renoverats är att när jag drar av maskeringstejpen åker mer eller mindre tapet av från väggen också. På sina ställen stora sjok - stora som A4-papper i alla fall.
Tur vi ska måla om och tapetsera alltså :-)

Åter till sjukdomstillstånden här i soffan. Ha en skön kväll!

Summerar enligt följande (ja, vad tusan ska man göra när man är ständig gräsänka?):

-Röja baksida (check)
-Röja framsida (check)
-Röja entrésida (check)
-Gå med sorterade sopor (check)
-Röja + städa kök (check)
-Slå sönder utomhuslampa (check)
-Röja vardagsrum (checking as we speak)

-Rasta hund (check)

-Laga minstings middag (check)

Så kan en slipsten dras!

Jag hade några giganter att klara av: brukarenkät (sammanställas enligt konstens alla regler och med alla variabler uträknade), vårprogram skulle skrivas ut och skickas till tryck, verksamhetsberättelsen skrivas, handlingsplanen skrivas, en annan sammanställning till större sammantagen presentation skrivas samt en arbetsmiljö-redovisning skrivas. Förutom det hade jag två protokoll som var efter och som en blåslampa i häcken och så slutligen: all statistik ska rapporteras in och föras in i nämnda verk.
Nu är allt klart utom ett halvt protokoll och statistiken!
Gissa hur nöjd jag känner mig? Jag hade en arbetsdag hemma i dag och la även kvällen, bara för förnöjsamheten att bli FÄRDIG (nåja, nästan). Och det är en så befriande känsla. Ja, alltså jag har ju naturligtvis inte blivit färdig med alla grejerna just i dag och har självklart lagt mycket mer tid än bara i dag - men jag hoppades nå slutet och ljuset i tunneln i dag och det gjorde jag.

Det är det som upptagit min tid i det sista, så inget annat att rapportera här :-)

hemskinghuvudvärk som hänger kvar så är jag nästan frisk från 15-dagarshistorien. Inte illa. Tur att förra veckan var så kort och hoppas att huvudvärken försvinner under kommande - då kommer jag ju vara riktigt fit for fight sedan igen! Och det har jag längtat efter.

När jag läser rara kommentarer från ännu rarare vänner blir jag glad och drabbas ögonblickligen av dåligt samvete: jag hinner/prioriterar ju aldrig att surfa in hos mina favvisar längre :-o How did this happen? Vågar inte lova bättring heller eftersom jag, förutom mitt day job, lägger stor energi och entusiasm på det andra arbetet jag älskar.
Men försöka duger absolut i det här fallet!

På senare år har jag inte bara börjat våga säga exakt vad jag tycker (min största personliga bedrift under 2008) - alltså verkligen inte bry mig om vad andra må tycka - jag har även insett vilken otrolig projektmänniska jag är. Maken och flera med honom månde förvånas, då jag gissar att de flesta vetat det lääääänge men nu har jag verkligen lagt sista pusslet där: jag inser att jag är fullfjädrad. Verkligheten är dock, som alltid, mer komplex än så - jag är också konservativ och har vissa saker i livet som inte är projekt utan för evigt. Dit räknar jag riktigt gamla goda vänner, maken, barnen och min nuvarande arbetsplats (ja, förstås inte för evigt men det är absolut inte ett projekt jag tröttnar på, det går ju att utveckla i det oändliga!) och de personliga egenskaperna kan då alltså vandra hand i hand. Projektådran och den med kontinuitet, i brist på perfekt ord.

Tja, bara en liten analys så här på söndagen.

Jag älskar mitt liv. Massor. Jag söker upp de projekt som stimulerar mig, både bland arbetsuppgifter, entrprenörskap och människor och så mognar och förändras jag och så fortsätter jag att skapa, finna, söka nytt och utvecklas igen.
Circle of life, kallas det visst. Koolt och också kul att betrakta när det händfer andra :-)